Den första öververgången (2002)

Kontantövergången 2002 var en betydelsefull händelse i Europas historia och en stor teknisk bedrift. Den 1 januari det året infördes eurosedlar och mynt i tolv länder med totalt 308 miljoner invånare. Det var världens största valutaövergång någonsin och inbegrep både banksektorn, värdetransportföretag, detaljhandeln, myntautomatindustrin och, naturligtvis, allmänheten.

Förberedelserna var omfattande. Eurokontanter distribuerades till banker och detaljhandlare från september 2001 för att undvika flaskhalsar i distributionskedjan. Därmed fanns kontanterna i alla sektorer de första dagarna 2002. Den 3 januari betalade 96 % av alla bankomater i euroområdet ut eurosedlar. En vecka efter införandet gjordes mer än hälften av alla kontanttransaktioner i euro.

Den 1 mars 2002 blev euron det enda lagliga betalningsmedlet efter en period med två valutor i omlopp, vilken i en del länder var upp till två månader, då betalningar kunde göras antingen i euro eller i den nationalla valutan. Då hade mer än 6 miljarder sedlar och nästan 30 miljarder nationella mynt dragits in.

Utvärdering av kontntövergången 2002, april 2002, endast på engelska

Tillverkning

ECB samordnade och övervakade sedeltillverkningen på femton platser med ungefär 40 olika leverantörer av råmaterial. Ett gemensamt kvalitetssäkringssystem såg till att alla sedlar höll samma standard.

Trots att de olika länderna hade (och har) ansvar för euromynten har ECB agerat som en oberoende bedömare av myntens kvalitet för att säkerställa att de ska kunna användas i varuautomater i hela euroområdet.

Femton sedeltryckerier i runt om i EU deltog i tillverkningen av eurosedlar som påbörjades i juli 1999. Den 1 januari 2002 hade en första omgång på 14,89 miljarder sedlar tryckts, inklusive logistiska lager, för de 12 länderna. Sedlarna, som hade ett totalt nominellt värde på ungefär 633 miljarder euro, skulle ha nått till månen och tillbaka två och en halv gånger om de placerades på rad efter varandra.

ECB-rådet godkände därefter produktion av ytterligare 1,91 miljarder sedlar.. Syftet med denna centrala lagerreserv var att minimera riskerna om det skulle uppstå förseningar i tillverkningen av den första omgången sedlar och det logistiska lagret. Denna produktion underlättade därför en smidig hantering av kontantutbytet. De sedlar som blev kvar i den centrala lagerreserven efter att det hade tjänat sitt syfte överfördes sedan till det strategiska lagret som byggts upp efter kontantutbytet för att möta oväntade uppgångar i efterfrågan.

Cirka 52 miljarder mynt präglades på 16 europeiska myntverk. Deras totala värde uppgick till 15,75 miljarder euro och 250 000 ton metall användes.

Sifferuppgifter för den första tillverkningen

Tabell 1 visar mängden sedlar som tillverkades mellan 1999 och 2001 inför kontantövergången 2002. Tabell 2 visar antalet sedlar per valör. Varje nationell centralbank hade ansvar för att besluta om var de första sedlarna som behövdes i respektive land skulle tillverkas och medlemsstaterna hade också ansvar för sitt behov av mynt. Eurosedlar och euromynt - sifferuppgifter:

Tabell 1

Tabell 2