Vilken roll spelar växelkurser?
28 juni 2016
Vad är växelkurser?
En växelkurs är den valutakurs, det "pris" till vilken en valuta kan växlas mot en annan. Så kan t.ex. 1 euro växlas till 1,13 US-dollar. Växelkurserna ändras hela tiden på de globala valutamarknaderna där många olika valutor handlas. Euron är en av de valutor som handlas mest, tillsammans med US-dollar, japanska yen och brittiska pund.
Publicerar ECB växelkurser?
Vid 16-tiden varje dag offentliggör ECB referensväxelkurser för euron mot 31 andra valutor. Kurserna är endast avsedda som information. Kurserna används ofta för t.ex. årsredovisningar, skattedeklarationer, statistikrapporter och ekonomiska analyser. De 31 valutornas växelkurser mot euron är genomsnitten av köp- och säljkurser och återspeglar inte nödvändigtvis marknadskurserna till vilka verkliga transaktioner gjorts. När du växlar pengar beräknas kursen från marknadskurser i realtid.
ECB publicerar också en växelkurs som visar om det i genomsnitt blir dyrare eller billigare att växla utländska valutor till euro. Det kallas nominell effektiv växelkurs och baseras på de viktade genomsnitten av eurons bilaterala växelkurser mot valutorna i 19 av euroområdets handelspartner.
Hur påverkar växelkurser penningpolitik?
Växelkursen är inte ett penningpolitiskt mål för ECB. Det innebär att ECB inte försöker styra växelkursen genom sin penningpolitik. Gruppen med de 20 viktigaste ekonomierna (G20) har förbundit sig att avstå från att devalvera sina valutor i konkurrenssyfte och motstå alla former av protektionism.
Växelkurserna har betydelse för prisstabilitet och tillväxt. Växelkurser påverkar t.ex. priserna inom den internationella handeln. Om man får fler dollar för 1 euro, dvs. att euron stärks, blir amerikanska produkter billigare för människor i euroområdet. Resultatet blir att importpriserna sjunker. Detta har en direkt effekt på inflationen i euroområdet, via priserna på importerade konsumentvaror men även indirekt via priserna på importerade råvaror och halvfabrikat i produktionsledet.
ECB måste noggrant följa den utvecklingen för sina penningpolitiska beslut i syfte att fullgöra sitt uppdrag – dvs. att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt.