Tänk på förintelsen – det är vi skyldiga offren och oss själva

27 januari 2023

Av Christine Lagarde, ECB:s ordförande

ECB:s huvudbyggnad i Frankfurt står på en historiskt betydelsefull plats. Det är en av de tusentals platser i Tyskland och i hela Europa som utgjorde startpunkten för den tyska nazistregimens mördande av miljontals medlemmar av det judiska samfundet och andra minoriteter. I samarbete med staden Frankfurt och det judiska museet uppmärksammar vi deportationerna och de därpå följande morden med ett minnesmärke. Idag, den 27 januari 2023, på dagen 78 år efter befrielsen av koncentrations- och utrotningslägret Auschwitz, avtäcks även en minnesplakett vid entrén till ECB:s huvudbyggnad.

Under andra världskriget upprättade alla Tysklands större städer uppsamlingsplatser där judiska medborgare samlades ihop och deporterades. I Frankfurt var denna plats ”Großmarkthalle”, stadens grossistmarknad, som idag ingår i ECB:s lokaler. I källaren i Großmarkthalle förödmjukade nazisterna över 10 000 judiska kvinnor, män och barn och lade beslag på deras tillhörigheter. Därefter tvingade man dem ombord på tåg för transport till getton, koncentrations- och utrotningsläger, där de skulle mördas. Endast ett fåtal överlevde.

Großmarkthalle, som utformades av arkitekten Martin Elsaesser och färdigställdes 1928, var en mycket modern byggnad och på många sätt långt före sin tid. Lokalt var byggnaden känd som ”Gemieskirch” (grönsakskyrkan), för här såldes färskvaror till detaljhandlare. Großmarkthalle ligger mitt i Frankfurt-stadsdelen Ostend och har utmärkta transportförbindelser. Jag nämner detta eftersom denna byggnad valdes ut med omsorg. De järnvägsspår som ledde fram till Theresienstadt, Łódź, Minsk, Kaunas, Izbica, Raasiku, Majdanek och Sobibór började här. Totalt tio stora transporter till koncentrations- och utrotningsläger lämnade Frankfurt mellan oktober 1941 och september 1942. Fram till den 15 mars 1945 förekom också flera mindre deportationer till Auschwitz, Buchenwald och Theresienstadt. De flesta av dessa mindre transporter utgick från Frankfurts huvudstation eller från Frankfurts östra järnvägsstation, som ligger nära Großmarkthalle.

För detta ändamål hyrde Gestapo källaren i Großmarkthalle från staden Frankfurt under några dagar, bara tillräckligt länge för att genomföra en deportation, medan försäljningen av frukt och grönsaker fortsatte precis ovanför. Großmarkthalle var i själva verket en mycket offentlig plats. Deporteringen av judarna – liksom förföljelsen och förtrycket under åren före – skedde inte i hemlighet. Offren hånades ofta av förbipasserande på sin väg ut ur stadens centrum. I Großmarkthalles källare var offren tvungna att lämna över sina värdesaker och husnycklar – bara ett i raden av de förnedrande stegen i denna förödmjukande process. De fick till och med själva betala tågbiljetten för resan till ett getto, koncentrations- eller utrotningsläger. Därefter tvingades de antingen gå ombord på tågen direkt eller också tillbringa natten i källaren, under fruktansvärda förhållanden. Minnesplatserna i anslutning till ECB:s lokaler uppmärksammar denna fruktansvärda väg av lidande.

När vi i dag presenterar en ytterligare minnesplakett hade jag privilegiet att träffa Edith Erbrich. När Edith var sju beordrade nazisterna att hon skulle deporteras tillsammans med sin far och syster. Det var den 14 februari 1945, mindre än tre månader före krigets slut, vilket räddade hennes liv. Hennes mor, som inte var judinna, fick inte följa med sin familj. Edith förlorade sin farfar i lägret, men hon kunde, tillsammans med sin far och syster, återvända till sin mor. De tillhörde undantagen: av mer än 10 000 deporterade var det bara ett fåtal som överlevde. Men hur sorglig denna del av Ediths berättelse än är, är det trösterikt att veta hur hennes liv utvecklades. Edith stannade kvar med sin familj i Frankfurt – här har hon arbetat, gift sig och levt ett rikt liv. För några år sedan började hon dela med sig av sin berättelse i skolor och vid offentliga evenemang. Hon har gjort så många gånger även för oss, och jag är stolt och tacksam att säga att Edith Erbrich har blivit en vän till ECB.

Varför är det så viktigt för oss att minnas? Det är vi skyldiga offren, men också skyldiga oss själva. Tyranni och orättfärdigheter i statens namn får aldrig mer får ta överhanden. Och trots detta sker det fortfarande. Även i dag försöker vissa regeringar med våld tvinga igenom sin vilja och ryggar inte tillbaka för massmord och folkmord.

Det faktum att ECB:s huvudbyggnad ligger på en plats som vittnar om så stort lidande och grymhet visar med ännu större tydlighet på betydelsen av ECB:s uppdrag. Europeiska unionen grundades i själva verket som ett svar på andra världskriget och förintelsen. Det är i grunden ett fredsprojekt och ska säkra att vi aldrig mer utsätter varandra för sådana grymheter. Detta åtagande är ett konkret uttryck för våra ansträngningar att bygga en allt fastare sammanslutning i Europa som säkerställer vår politiska och ekonomiska stabilitet. ECB:s uppgift att förvalta vår gemensamma valuta – euron – är en viktig del av detta.

Europeiska unionen är en fredlig gemenskap som bygger på gemensamma värderingar: varje persons värdighet, respekt för de mänskliga rättigheterna, frihet, demokrati och rättsstatsprincipen. Och det är det som vi i slutänden arbetar för att upprätthålla. Det är vårt bidrag till att detta aldrig ska hända igen.