Översikt

Den senaste tidens intensifiering av coronaviruspandemin (covid-19) har försvagat utsikterna för euroområdets aktivitet på kort sikt, men inte påverkat återhämtningen. Trots utökade och striktare begränsningsåtgärder minskade aktiviteten under fjärde kvartalet 2020 betydligt mindre än vad som förutsågs i Eurosystemets framtidsbedömningar från december 2020, främst i och med att man snabbare kan tillämpa ny kunskap, stark tillväxt inom tillverkningssektorn och en återhämtning i utländsk efterfrågan. Även om de nya nedstängningarna har åtföljts av ytterligare finanspolitiska stödåtgärder väntas ännu en aktivitetsnedgång under första kvartalet 2021. Utsikterna för aktiviteten på kort sikt beror på pandemins utveckling, och i synnerhet på hur snabbt och i vilken utsträckning det ökande antalet vaccinationer kan möjliggöra en avveckling av begränsningsåtgärderna. Begränsningsåtgärderna antas nu bli striktare under första halvåret 2021 än vad som antogs i framtidsbedömningarna från december 2020, innan samordnade ansträngningar för att öka vaccinproduktion och -distribution möjliggör lättnader i begränsningsåtgärder och ett slut på hälsokrisen fram till i början av 2022, i linje med de tidigare bedömningarna. Detta, tillsammans med ett betydande stöd från penning- och finanspolitiska åtgärder – delvis från fonden Nästa Generations EU (NGEU) – och en ytterligare återhämtning i utländsk efterfrågan, bör leda till en stark återhämtning från och med andra halvåret 2021. Real BNP väntas överskrida sin nivå före krisen från och med andra kvartalet 2022, ett kvartal tidigare än tidigare beräknat. Utsikterna för real BNP på medellång sikt förväntas således vara i stort sett oförändrade från framtidsbedömningarna från december 2020. Policyåtgärder väntas kunna avvärja stora finansiella amplifieringseffekter och begränsa krisens ekonomiska skadeverkningar, och real BNP väntas ligga 3,3 procent över 2019 års nivå före krisen mot slutet av 2023.^[1]

Inflationen kommer att utsättas för betydande volatilitet under de kommande kvartalen, men på medellång sikt torde det underliggande pristrycket förbli dämpat på grund av svag efterfrågan för att sedan endast gradvis stärkas i linje med den ekonomiska återhämtningen. Kombinerade uppåtgående effekter från den senaste tidens oljeprisökningar, upphörandet av den tillfälliga momssänkningen i Tyskland och uppåtriktade överraskningar i data innebär en tillfällig ökning av HIKP-inflationen 2021. Den har reviderats upp med 0,5 procentenheter jämfört med framtidsbedömningarna från december 2020. Även om den stora överraskande goda utvecklingen i HIKP-inflation exklusive energi och livsmedel som observerades i januari 2021 främst verkar bero på tillfälliga effekter, inklusive statistiska faktorer, t.ex. förändringar i HIKP-vikter och prisimputeringar, kommer en liten del sannolikt att ha mer ihållande effekter. Sammantaget förväntas en kraftig återhämtning av HIKP-inflationen, från 0,3 procent 2020 till 1,5 procent 2021, med en topp på 2,0 procent under det sista kvartalet 2021. Den väntas därefter sjunka till 1,2 procent 2022 och stiga till 1,4 procent 2023. Jämfört med Eurosystemets framtidsbedömningar från december 2020 har HIKP-inflationen reviderats upp betydligt för 2021, främst p.g.a. mycket högre oljepriser, något för 2022, men vara oförändrad för 2023.

Vad gäller omvärlden i ECB:s framtidsbedömningar från mars 2021 tas ingen hänsyn till det nyligen godkända finanspolitiska paketet i USA på grund av osäkerhet om paketets storlek, sammansättning och tidsram vid tidpunkten för stoppdatumet. Relaterade risker vad gäller framtidsbedömningarna för ekonomin i USA och euroområdet presenteras i ruta 4.

I och med den fortsatt betydande osäkerheten om pandemins utveckling och eventuella varaktiga ekonomiska skadeverkningar har även denna gång två alternativa scenarier utarbetats. I det milda scenariot förutses en mer framgångsrik vaccinationsprocess med en möjlig utfasning av begränsningsåtgärderna i slutet av 2021, samtidigt som snabbare tillämpning av ny kunskap begränsar de ekonomiska kostnaderna. I detta scenario skulle real BNP öka med 6,4 procent under 2021 och nå sin nivå före krisen under årets tredje kvartal, med en inflationsökning till 1,7 procent 2023. I det allvarliga scenariot däremot förutses en kraftig intensifiering av pandemin, med nya varianter av viruset som också innebär en reducerad effekt av vaccinet. I sådant fall förväntas regeringarna behålla vissa begränsningsåtgärder fram till mitten av 2023, vilket leder till betydande och bestående förluster för den ekonomiska potentialen. Enligt detta scenario skulle real BNP öka med bara 2,0 procent under 2021 och inte nå sin nivå före krisen inom bedömningsperioden, och inflationen skulle vara endast 1,1 procent 2023. Dessa alternativa scenarier beskrivs i kapitel 5.

1 Huvudantaganden som ligger till grund för framtidsbedömningarna

Grundscenariot bygger på antaganden om en snabb uppmjukning i begränsningsåtgärderna från och med andra kvartalet i år och att hälsokrisen upphör i början av 2022. Begränsningsåtgärderna i euroområdet skärptes i början av 2021 och lättnader i dessa lär ske först i slutet av det första kvartalet. I genomsnitt förväntas de vara mer restriktiva än under fjärde kvartalet 2020 och än vad som antogs i framtidsbedömningarna från december 2020. Från andra kvartalet 2021 förutsätts i grundscenariot en snabb uppmjukning av begränsningsåtgärderna främst beroende på samordnade insatser för att påskynda vaccineringen genom att fler vaccin godkänns och genom nya anläggningar för vaccintillverkning. Överlag förväntas begränsningsåtgärderna ha upphört helt i början av 2022, vilket är oförändrat jämfört med de tidigare framtidsbedömningarna. Liknande antaganden om pandemins utveckling görs generellt för omvärlden.

Betydande penning- och finanspolitiska åtgärder, däribland NGEU-paketet, kommer att stödja inkomster, minska antalet förlorade arbetstillfällen och konkurser samt lyckas begränsa en negativ återkoppling mellan realekonomin och de finansiella marknaderna. Utöver de penningpolitiska åtgärder som ECB vidtagit fram till stoppdatumet för framtidsbedömningarna innehåller grundscenariot diskretionära finanspolitiska åtgärder relaterade till covid-19-krisen. Dessa uppgår till runt 4½ procent av BNP 2020 och 3¼ procent av BNP 2021 (avsnitt 3). Statliga lån och garantier eller kapitaltillskott bör bidra till att mildra likviditetsbegränsningar. Vidare har tillsyns- och makrotillsynspolitiken frigjort bankkapital för att absorbera förluster och stödja kreditflödet till realekonomin genom kapitalbuffertar, vägledning för att minska procykliska avsättningar och åtgärder för att bevara bankernas förlustabsorberande kapacitet. Framför allt antas de penning- och finanspolitiska åtgärderna och tillsynsåtgärderna i bred utsträckning kunna hjälpa till att undvika allvarlig återkoppling mellan realekonomin och de finansiella marknaderna under hela bedömningsperioden.

2 Den reala ekonomin

Real BNP minskade under fjärde kvartalet 2020, men med betydligt mindre än väntat. Real BNP minskade med 0,7 procent under det fjärde kvartalet, vilket var betydligt mindre än de -2,2 procent som förutspåddes i grundscenariot i december 2020 och till och med mindre än vad som förutsågs i det milda scenariot. Trots att begränsningsåtgärderna är striktare än väntat beror denna överraskande utveckling förmodligen delvis på starkare utländsk efterfrågan än beräknat, men verkar också återspegla effekter av snabbare tillämpning av ny kunskap då aktörer anpassar sig bättre till begränsningsåtgärderna inom alla ekonomiska sektorer. Sammantaget var nivån på real BNP under fjärde kvartalet 2020 4,9 procent under nivån för fjärde kvartalet 2019.

Begränsningsåtgärderna i början av 2021 väntas leda till ytterligare en liten minskning i real BNP under det första kvartalet, följt av en blygsam ökning under andra kvartalet. Med ett stigande antal nya covid-19-fall och hotet om ännu en våg orsakad av virusmutationer både förlängde och skärpte många euroländer sina nedstängningsåtgärder ytterligare i början av 2021. Prognosmodeller inriktade på kort sikt och baserade på tillgängliga data vid stoppdatumet, såsom inköpschefsindex (vilket uppgick till 48,1 i februari) och andra högfrekventa indikatorer, pekar också mot en dämpad nedgång i real BNP under det första kvartalet. Liksom under det fjärde kvartalet 2020 förväntas begränsningsåtgärderna endast leda till få störningar i tillverkningssektorn, men fortsätta att tynga tjänstesektorn. Nyligen aviserade riktade finanspolitiska åtgärder till stöd för de sektorer som påverkas av nedstängningen kommer sannolikt också att minska den totala aktivitetsnedgången. Sammantaget förväntas real BNP minska med 0,4 procent under det första kvartalet 2021 (jämfört med en ökning på 0,6 procent i framtidsbedömningarna från december 2020) och öka med 1,3 procent under det andra kvartalet (jämfört med 1,7 procent i föregående framtidsbedömningar).

En kraftig återhämtning i aktivitet förutses för andra halvåret 2021 allt eftersom begränsningsåtgärderna avtar. Den förväntade återhämtningen baseras på antagandet om en snabb uppmjukning av begränsningsåtgärderna, en ytterligare minskad osäkerhet, starkare tillförsikt mot bakgrund av förväntningar om en snabb vaccineringsprocess, fortsatt kraftig återhämtning av utländsk efterfrågan, mer expansiv finans- och penningpolitik samt effekterna av viss uppdämd efterfrågan. Denna återhämtning kommer främst att bero på inhemsk efterfrågan, i synnerhet privatkonsumtion. Under det andra kvartalet 2022 förväntas real BNP överskrida nivån före krisen från det fjärde kvartalet 2019 för att under det sista kvartalet av bedömningsperioden ligga 3,3 procent över sin nivå före krisen.

Privatkonsumtionen förväntas återhämta sig kraftigt under 2021 och därefter förbli den viktigaste drivkraften för återhämtningen. Efter en robust men ofullständig återhämtning under det tredje kvartalet 2020 minskade privatkonsumtionen igen under fjärde kvartalet 2020 mot bakgrund av ytterligare nedstängningar och begränsningsåtgärder, och var den främsta drivkraften bakom den förnyade nedgången i ekonomisk aktivitet. Denna nya konsumtionsnedgång var dock mindre än tidigare väntat, vilket möjligtvis återspeglar användningen av mer riktade begränsningsåtgärder och anpassningseffekter i privata hushåll (t.ex. ökad näthandel). De kraftiga fluktuationerna och den allmänna nedgången i privatkonsumtion under 2020 står i kontrast till den mer begränsade utvecklingen av real disponibel inkomst, stabiliserad genom statligt stöd, med betydande förändringar i sparkvoten som följd. Framöver väntas privatkonsumtionen minska ytterligare under det första kvartalet 2021 till följd av ännu striktare begränsningsåtgärder, vilket leder till ännu en liten ökning i sparkvoten. Privatkonsumtionen beräknas fortsätta sin återhämtning från andra kvartalet 2021 och passera sin nivå före krisen under tredje kvartalet 2022. Denna återhämtning lär stödjas av att osäkerheten successivt minskar och sparkvoten gradvis närmar sig nivån före krisen, eftersom både framtvingade och förebyggande besparingar väntas minska. Ökad arbetslöshet och minskade finanspolitiska nettotransfereringar lär dock sannolikt bromsa återhämtningen.

Den kraftiga och plötsliga nedgången i bostadsinvesteringar under 2020 väntas gradvis vända under bedömningsperioden. Bostadsinvesteringarna ökade med 0,5 procent under det fjärde kvartalet 2020 men låg fortfarande nästan 3 procent under prepandemiska nivåer. Framöver, med bostadsprisinflation över bostadskostnaderna, positiva effekter av Tobins Q och förstärkning i disponibel inkomst torde bostadsinvesteringar främjas. På medellång sikt och under större delen av bedömningsperioden lär dock svagt konsumentförtroende och högre arbetslöshet jämfört med före krisen dämpa återhämtningen av bostadsinvesteringarna, som förväntas återgå till sin nivå före krisen i slutet av 2022.

En betydande återhämtning förväntas i företagsinvesteringar under 2021 och 2022, och de når sin nivå före krisen i början av 2022. De beräknas ha återhämtat sig betydligt under andra halvåret 2020 och därmed delvis hämtat sig från ett svagt första halvår. Efter ännu en liten nedgång under det första kvartalet 2021 p.g.a. svag total aktivitet, förväntas en ytterligare återhämtning under andra kvartalet 2021. Detta i takt med att global och inhemsk efterfrågan repar sig och vinstökningen åter blir positiv och med stöd från sannolikt gynnsamma finansieringsvillkor och positiva effekter på företagsinvesteringar från NGEU-planen.

Icke-finansiella företags bruttoskuldsättning, som ökade kraftigt under 2020, förväntas minska måttligt men ligga kvar över sin nivå före krisen i slutet av bedömningsperioden. Ökningen av bruttoskulden berodde på en skarp nedgång i företagsvinster under den första nedstängningen och det därav ökade utnyttjandet av skuldfinansiering för att kompensera för likviditetsunderskott. Framöver väntas företagens bruttoskuld, efter ännu en liten ökning på kort sikt, sjunka måttligt och under 2023 vara betydligt över den redan före krisen förhöjda nivån. Ökningen i bruttoskuldkvoten lär begränsa tillväxten av företagsinvesteringar under bedömningsperioden oaktat stora kontantinnehav, eftersom företagen måste återställa sina balansräkningar. Samtidigt bör eventuella orosmoment gällande skuldnivåer lindras av bruttoräntebetalningar. Dessa väntas öka endast måttligt under de kommande åren från rekordlåga nivåer.

Återhämtningen i utländsk efterfrågan förväntas upprätthålla exporttillväxten, vilket leder till ett positivt bidrag från nettohandeln 2021 som därefter blir neutralt. Stödet från stark utländsk efterfrågan upprätthöll återhämtningen i euroområdets export, som uppvisade en stark tillväxt under fjärde kvartalet 2020 trots återinförandet av restriktioner. Samtidigt som ett skifte i efterfrågan från tjänster till konsumtionsvaror stärkte euroområdets industriexport förblev återhämtningen i exporten av tjänster, särskilt resetjänster, dämpad. Från och med 2021 bör den kraftiga utländska efterfrågan bromsa exporttillväxten. Samtidigt lär covid-19-relaterad osäkerhet, flaskhalsar i logistiksektorerna och förluster i konkurrenskraft i fråga om exportpriserna p.g.a. eurons tidigare appreciering ha en dämpande effekt. Eftersom pandemins kraft tynger ned den inhemska efterfrågan förväntas importen öka mindre än exporten 2021, vilket innebär att handelsnettots bidrag till BNP kommer att bli positivt 2021 men vara i stort sett neutralt 2022 och 2023.

Efter upprepade positiva överraskningar är utsikterna på arbetsmarknaden starkare än beräknat i framtidsbedömningarna från december 2020, och endast små ökningar i arbetslöshet förväntas under de kommande kvartalen. Arbetslösheten ökade från 7,4 procent under det andra kvartalet 2020 till 8,2 procent under det fjärde kvartalet, vilket var ytterligare en överraskning jämfört med den siffra på 8,8 procent som förväntades i framtidsbedömningarna i december efter överskattningar i de två föregående framtidsbedömningarna. Överraskningen berodde återigen på att sysselsättningen var mycket mer motståndskraftig och på en oväntad ökning av antalet arbetstagare i permitteringsprogram efter den andra vågen nedstängningsåtgärder. Under fjärde kvartalet 2020 låg sysselsättningen dock fortfarande 1,9 procent under den nivå som noterades under fjärde kvartalet 2019. I takt med att arbetsmarknaden börjar normaliseras och permitteringsprogrammen upphör väntas arbetslösheten stiga ytterligare till en topp på 8,7 procent under andra kvartalet 2021 (nedreviderat från 9,5 procent i framtidsbedömningarna från december 2020) och därefter sjunka till 7,5 procent i slutet av 2023 när ekonomin återhämtar sig. Denna prognos förutsätter att en stor del av arbetstagarna i permitteringsprogram kan återgå till reguljär sysselsättning. I slutet av bedömningsperioden förväntas arbetslösheten och antalet sysselsatta närma sig, men inte riktigt nå, nivån före krisen.

Ökningen i arbetsproduktivitet per anställd beräknas återhämta sig från början av 2021. Efter återhämtningen från den kraftiga nedgången under första halvåret 2020 minskade arbetsproduktiviteten per anställd igen under fjärde kvartalet. Anledningen till detta är intensifierade begränsningsåtgärder och den därmed förknippade ökningen av permitteringsprogram i många länder. Ökningen i arbetsproduktivitet per anställd beräknas återhämta sig under första halvåret 2021 för att därefter gradvis dämpas under återstoden av bedömningsperioden. Tillväxtprofilen i fråga om produktivitet per arbetad timme har varit mycket mer dämpad under pandemin eftersom den totala arbetstiden väntas följa BNP-utvecklingen. I slutet av bedömningsperioden förväntas produktiviteten per arbetad timme gradvis öka för att hamna på cirka 3 procent över nivån före krisen.

Jämfört med framtidsbedömningarna från december 2020 är profilen för årlig real BNP-tillväxt i stort sett oförändrad, vilket återspeglar flera faktorer som tar ut varandra. Den i stort sett oförändrade prognosen för real BNP-tillväxt 2021 återspeglar de svagare utsikterna på kort sikt, främst p.g.a. förlängd nedstängning, vilket uppväger den överraskande utvecklingen under fjärde kvartalet 2020 och vissa upprevideringar för andra halvåret 2021. Upprevideringarna beror på en starkare förväntad återhämtning, eftersom de striktare begränsningsåtgärderna under det första halvåret lär hävas snabbare än vad som förutsågs i framtidsbedömningarna från december. Dessutom stöds tillväxten av den positiva effekten från starkare utländsk efterfrågan och ytterligare finanspolitiska stimulansåtgärder. Under 2022 lär en viss positiv överföring från den kraftigare återhämtningen under andra halvåret 2021 uppväga en negativ effekt från antagandena, särskilt högre oljepriser och upphävandet av det ytterligare finanspolitiska stödet under 2021.

3 Utsikter för de offentliga finanserna

Efter den kraftiga finanspolitiska expansionen 2020 förväntas fortsatt finanspolitiskt stöd mildra de makroekonomiska effekterna av covid-19-krisen under 2021 och ytterligare stödja återhämtningen. Under 2020 bedöms de statliga finanspolitiska stimulansåtgärder som vidtagits till följd av pandemin uppgå till omkring 4¼ procent av BNP, vilket är något lägre än antagandena i framtidsbedömningarna från december 2020. Vad gäller 2021 har statliga nödåtgärder förlängts mot bakgrund av den nya omgången nedstängningsåtgärder. Vidare har de utvidgats i omfattning eller så har nya stödåtgärder antagits och beräknas uppgå till totalt 3¼ procent av BNP. De flesta av de nya åtgärderna är tillfälliga och väntas upphöra under 2022. Vissa har förlängts ytterligare, och tillsammans med andra återhämtningsåtgärder, däribland NGEU-finansierade utgifter^[3], innebär detta en årlig stimulans på cirka 1½ procent av BNP under perioden 2022–2023. När det gäller sammansättning utgörs merparten av stödet för 2021, liksom under 2020, av ytterligare utgifter i form av subventioner och transfereringar till företag, även inom ramen för permitteringsprogram, samt ökad offentlig konsumtion. På intäktssidan består åtgärderna främst av ytterligare sänkningar av direkta och indirekta skatter. Ytterligare statliga investeringar var begränsade under 2020 men har en högre andel fr.o.m. 2021, framför allt på grund av finansiering från NGEU-bidrag. Efter anpassning till effekterna från NGEU-bidragen beräknas den finanspolitiska inriktningen^[4] vara i stort sett neutral under 2021, och den tidigare förväntade åtstramningen har nu skjutits upp till 2022.

Efter den kraftiga nedgången 2020 till -7,2 procent av BNP förväntas euroområdets budgetsaldo återhämta sig något under 2021 och ligga på -2,4 procent av BNP 2023. Förbättringen i budgetsaldot under 2021 återspeglar en minskning i det konjunkturrensade primära underskottet då en del av de ytterligare utgifterna förväntas bli finansierade med bidragsintäkter från NGEU, samt en något bättre konjunkturdel och lägre räntebetalningar. Den större förbättringen av saldot i de offentliga finanserna under 2022 beror främst på en ytterligare avveckling av stimulansåtgärderna och en gynnsammare konjunkturdel. Slutligen väntas det aggregerade saldot i de offentliga finanserna förbättras ytterligare till -2,4 procent av BNP under 2023, med en i stort sett neutral finanspolitisk inriktning och bättre konjunkturbetingade förhållanden. Räntebetalningarna beräknas minska ytterligare under bedömningsperioden och uppgå till 1,1 procent av BNP 2023. Jämfört med framtidsbedömningarna från december 2020 har euroområdets budgetsaldo justerats upp, med undantag för 2021, då den tillfälliga ytterligare stimulansen uppväger de förbättrade konjunkturförhållandena och baseffekten av en mindre expansiv finanspolitik 2020.

Euroområdets skuld förväntas nå en topp på 98 procent av BNP under 2021 och därefter minska något. Nedgången under perioden 2022–2023 beror främst på gynnsamma tillväxt-/ränteskillnader som mer än uppväger de fortsatta, om än minskande, primära underskotten.

4 Priser och kostnader

HIKP-inflationen väntas öka skarpt från 0,3 procent 2020 till ett genomsnitt på 1,5 procent 2021 med en topp på 2,0 procent under årets fjärde kvartal, och därefter minska till 1,2 procent 2022 för att sedan stiga till 1,4 procent 2023 (diagram 2). HIKP-inflationen ökade betydligt i januari 2021 till 0,9 procent från -0,3 procent i december 2020. Detta drevs främst av en skarp ökning av HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel som delvis berodde på en betydande förändring av HIKP-vikterna, vilket avspeglade förändrade konsumtionsbeteenden i samband med pandemin 2020.^[5] Utöver effekterna från viktförändringar återspeglade även den markanta uppgången i den totala inflationen ett antal tillfälliga faktorer: slutet på den tillfälliga momssänkningen i Tyskland, förseningar i försäljningsperioderna i vissa länder och effekterna av den senaste tidens stigande oljepriser på HIKP:s energiinflation. Dessutom tyder en betydande andel av de imputerade priserna för HIKP-inflationen exklusive livsmedel och energi i januari 2021 (18 procent) på en större osäkerhet än vanligt när det gäller det faktiska pristrycket i ekonomin. Om man blickar framåt förväntas HIKP-inflationen stiga till 2,0 procent under fjärde kvartalet 2021. I takt med att effekterna från tillfälliga faktorer försvinner från årstakten förväntas inflationen sjunka tillbaka till 1,0 procent i början av 2022, och därefter gradvis öka till 1,4 procent 2023.^[6] Efter en stark svängning från -6,8 procent 2020 till 6,1 procent 2021 förväntas ett i stort sett neutralt bidrag från HIKP:s energiinflation till den totala HIKP-inflationen under 2022 och 2023. HIKP:s livsmedelsinflation 2021 väntas vända sin covid-relaterade ökning under 2020, men kommer att öka igen från mitten av 2022 till 1,9 procent 2023.

HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel förväntas öka från 0,7 procent 2020 till 1,3 procent 2023, vilket visar en stark volatilitet kvartalsvis under 2021 och 2022. Denna volatilitet beror särskilt på förändringar i HIKP-vikter och effekter av indirekta skatter, som förväntas leda till en bottennivå i HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel under sommaren, följt av en ganska kraftig uppgång under sista kvartalet 2021. Om man bortser från effekterna av viktförändringar och förändringar i de indirekta skatterna förväntas den underliggande inflationen gradvis stärkas i samband med den pågående ekonomiska återhämtningen.

Permitteringsprogram innebär stark volatilitet i ökningen av ersättning per anställd, men dämpar samtidigt inverkan av förändringarna i den ekonomiska aktiviteten på företagens lönekostnader. Dessa program påverkar framför allt ersättningen per anställd under 2021. Programmen skyddar sysselsättningen samtidigt som antalet arbetade timmar minskar markant, vilket innebär att den årliga ökningstakten för ersättningen per anställd pressas ned. I takt med att effekten från dessa program gradvis avtar och utvecklingen på arbetsmarknaden normaliseras, förväntas tillväxten i ersättning per anställd gradvis öka till 2,3 procent under 2023, något över de nivåer som sågs före pandemin.

Efter kraftiga fluktuationer 2021 väntas ökningen av enhetsarbetskostnaderna på det hela taget endast ge ett dämpat inflationstryck. De kraftiga fluktuationerna återspeglar i hög grad den förväntade produktivitetsutvecklingen snarare än löneutvecklingen. Under 2021 och 2022 väntas ökningen av enhetsarbetskostnaderna bli negativ. Även om produktionen återhämtar sig är arbetsmarknader fortsatt trögrörliga under 2021 samt även under 2022, om än i mindre utsträckning. Efter dessa båda år torde ökningen återigen bli något positiv 2023.

Importpriserna förväntas i hög grad påverkas av oljeprisutvecklingen och återspegla ett måttligt externt pristryck under den senare delen av bedömningsperioden. Den årliga tillväxttakten för importdeflatorn förväntas gå från -1,6 procent 2020 till 3,3 procent 2021, främst p.g.a. oljeprisökningarna, innan den saktar in till en mer måttlig takt på omkring 1 procent. Förutom högre oljepriser återspeglar den positiva importprisinflationen från och med 2021 också ett visst ökat pristryck från råvarupriserna exklusive energi, samt positiva effekter av att den globala överkapaciteten minskar i takt med att världsekonomin återhämtar sig.

Jämfört med framtidsbedömningarna från december 2020 har utsikterna för HIKP-inflationen reviderats upp för 2021 och 2022 men är oförändrade för 2023. HIKP:s energiinflation har justerats upp för 2021 och ned för 2022 och 2023, vilket återspeglar det antagande som är inbäddat i oljepristerminskurvan. HIKP:s livsmedelsinflation har reviderats ned för 2021 baserat på svagare data, men reviderats upp för 2022 och 2023 i linje med antaganden om starkare livsmedelspriser. HIKP-inflationen exkl. energi och livsmedel har reviderats upp marginellt under bedömningsperioden p.g.a. den senaste tidens överraskningar i data, som till stor del bedöms bero på tillfälliga faktorer och något högre inflationsförväntningar inom den privata sektorn.

5 Alternativa scenarier för euroområdets ekonomiska utsikter

Det råder fortfarande stor osäkerhet om den framtida utvecklingen av covid-19-pandemin och graden av ekonomisk skadeverkning. Därför visar två scenarier, som utgör alternativ till ECB:s framtidsbedömningar från mars 2021, en rad möjliga effekter som covid-19-pandemin kan ha på euroområdets ekonomi.

I ett milt scenario förutses att hälsokrisen avtar i slutet av 2021, med en något mer långsiktig skadeverkning. I ett allvarligt scenario syns däremot en mer utdragen kris och bestående förluster i förhållande till den ekonomiska potentialen. Jämfört med grundscenariot förutses i det milda scenariot en snabbare vaccineringsprocess, högre acceptans hos allmänheten och att vaccinet är effektivt även mot virusmutationer, vilket möjliggör en snabbare uppmjukning av begränsningsåtgärderna. Samtidigt fattas effektivare beslut av myndigheter och ekonomiska aktörer vilket ytterligare begränsar de ekonomiska kostnaderna för begränsningssåtgärder. I det allvarliga scenariot däremot förutses en kraftig intensifiering av pandemin under de kommande månaderna med virusmutationer, vilket också innebär minskad effekt från vaccinet och fortsatt stränga åtgärder på kort sikt, om än med begränsade resultat.^[15] Begränsningsåtgärderna fortsätter att dämpa aktiviteten avsevärt inom olika sektorer av ekonomin tills dess att medicinska lösningar har genomförts framgångsrikt. Ett framgångsrikt genomförande antas ske i slutet av 2021 i det milda scenariot och i början av 2022 i grundscenariot, medan vissa begränsningsåtgärder kvarstår fram till mitten av 2023 i det allvarliga scenariot. Jämfört med grundscenariot syns mer utdragna negativa ekonomiska effekter från begränsningsåtgärderna i det allvarliga scenariot. Detta förstärks av ett ökat antal obeståndsärenden, vilket i sin tur leder till kreditfriktioner med negativa följder för hushållens och företagens lånekostnader. Samtidigt antas penning-, finans- och tillsynspolitiken hålla tillbaka mycket allvarliga finansiella amplifieringseffekter, även i det allvarliga scenariot.

Samma breda beskrivning ligger till grund för scenarierna för den globala ekonomin och därmed för den utländska efterfrågan på export från euroområdet. Till följd av den globala handelns starka procykliska effekter i förhållande till global aktivitet skulle utländsk efterfrågan på export från euroområdet i slutet av 2023 ligga ungefär 11 procent över nivån före krisen i det milda scenariot respektive precis nå nivån före krisen i det allvarliga scenariot.

Real BNP skulle återhämta sig kraftigt i det milda scenariot och återgå till sin nivå före krisen så tidigt som tredje kvartalet 2021, medan den i det allvarliga scenariot skulle närma sig denna nivå först i slutet av 2023 (diagram 3). Det milda scenariot pekar mot en ökning på 0,4 procent i real BNP under första kvartalet 2021, följt av en märkbar återhämtning under det andra kvartalet och en ännu starkare ekonomisk aktivitet under resten av året från den förmodade snabba vaccineringen som inger förtroendeeffekter. Till följd av detta återgår den ekonomiska aktiviteten till sin prepandemiska nivå mot slutet av 2021. De negativa effekterna av pandemin väntas i stort sett ebba ut i slutet av 2022 när BNP i stort återgår till den nivå som förutspåddes i Eurosystemets framtidsbedömningar från före krisen i december 2019. I det allvarliga scenariot skulle den ekonomiska aktiviteten sjunka med 0,9 procent under det första kvartalet 2021 och expandera endast blygsamt under andra kvartalet, för att därefter fortsätta sin måttliga återhämtning. Den ekonomiska tillväxten förblir dämpad fram till början av 2022 i det allvarliga scenariot. Det beror på den förmodade ytterligare skärpningen av begränsningsåtgärderna under första kvartalet 2021 och den relativt blygsamma gradvisa uppmjukningen av dessa därefter. Detta resultat förvärras än mer av relativt begränsade ytterligare inlärningseffekter, betydande osäkerhet och amplifieringsmekanismer, och mildras endast delvis genom politiska stödåtgärder. På grund av den stora återhämtningspotentialen förutser det allvarliga scenariot en något kraftigare återhämtning av tillväxten jämfört med grundscenariot, men först i slutet av 2022. Detta hjälper till att täcka nästan alla förluster i real BNP, jämfört med nivån före krisen, vid slutet av bedömningsperioden. De nuvarande scenarierna är mer symmetriska runt grundscenariot jämfört med framtidsbedömningarna från december 2020.

I det milda scenariot skulle arbetsmarknaderna återhämta sig eftersom politiken till stor del lyckas förhindra hysteresis-effekter, vilka endast till viss del begränsas i det allvarliga scenariot. I det milda scenariot följer arbetslösheten en liknande dynamik som i grundscenariot och når sin topp 2021 efter det att merparten av de statliga stödåtgärderna beräknas ha avvecklats, och återgår sedan snabbt till nivån före krisen under 2022. I det allvarliga scenariot återgår arbetslösheten däremot inte till den nivå som noterades före krisen under fjärde kvartalet 2019 utan förblir hög, vilket återspeglar högre omfördelningsbehov mellan olika sektorer. Detta belyser de uppåtriktade riskerna relaterade till eventuella konkurser och företags sårbarheter, samt potentiella persistenseffekter.

HIKP-inflationen skulle på kort sikt återhämta sig i båda scenarierna men med fler variationer därefter mot bakgrund av skillnader i balansen mellan utbud och efterfrågan. Detta återspeglar att de viktigaste drivkrafterna för inflationsökningen på kort sikt i grundscenariot (dvs. antagandena om oljepriset, baseffekterna i energikomponenten och effekterna av den tillfälliga momssänkningen i Tyskland) även gäller för de alternativa scenarierna. På längre sikt väntas både efterfrågenedgången och det ökade utbudet få större effekter i det allvarliga än i det milda scenariot, men överutbudet väntas vara större i det allvarliga än i det milda, vilket pressar ned inflationen. Jämfört med framtidsbedömningarna från december 2020 har dock variationerna mellan scenarierna blivit betydligt mindre eftersom det allvarliga scenariot nu är mindre pessimistiskt.