Översikt

Utsikterna för euroområdet har försämrats något, med svagare tillväxt och högre och mer ihållande inflation än vad som förutsågs i ECB:s experters makroekonomiska prognoser från september 2022.^[1] Den ekonomiska tillväxten var starkare än vad som tidigare förväntats under sommaren till följd av uppsvinget i tjänsteaktiviteten efter återöppnandet av ekonomin och statliga stödåtgärder. Den pågående energikrisen, hög inflation, förhöjd osäkerhet, global avmattning och stramare finansieringsförhållanden drar dock ned den ekonomiska aktiviteten och har redan lett till en kraftig inbromsning i real BNP-tillväxt under tredje kvartalet 2022. Experterna räknar nu med en kortvarig och grund recession i euroområdet vid årsskiftet. I takt med att de ekonomiska konsekvenserna av kriget i Ukraina framträder tydligare och eldar på det starka inflationstrycket har konsumenternas och företagens förtroende varit fortsatt dämpat, samtidigt som de reala disponibla inkomsterna håller på att urholkas och det stigande kostnadstrycket minskar produktionen, särskilt inom energiintensiva industrier. De negativa ekonomiska återverkningarna väntas delvis mildras av finanspolitiska åtgärder. Höga nivåer av naturgaslager och pågående ansträngningar för att minska efterfrågan och ersätta rysk gas med alternativa källor innebär dessutom att euroområdet förväntas undvika obligatoriska energirelaterade produktionsnedskärningar under prognosperioden, även om riskerna för avbrott i energiförsörjningen fortfarande är förhöjda, särskilt under vintern 2023–2024. På medellång sikt, i takt med att energimarknaden återbalanserar, förväntas osäkerheten minska och realinkomsterna förbättras. Till följd av detta väntas den ekonomiska tillväxten återhämta sig, även med stöd av ökad utländsk efterfrågan och undanröjande av kvarvarande flaskhalsar på utbudssidan, trots mindre gynnsamma finansieringsförhållanden. Arbetsmarknaden väntas stå sig relativt väl mot den kommande milda recessionen, vilket återspeglar hamstring av arbetskraft i ett läge med fortsatt stor brist på arbetskraft. Sammantaget väntas den årliga genomsnittliga reala BNP-tillväxten dämpas markant, från 3,4 procent 2022 till 0,5 procent 2023, för att sedan öka till 1,9 procent 2024 och 1,8 procent 2025. Jämfört med prognoserna från september 2022 har utsikterna för BNP-tillväxten uppreviderats med 0,3 procentenheter för 2022 p.g.a. positiva överraskningar under sommaren, samt nedreviderats med 0,4 procentenheter för 2023, men är oförändrade för 2024.

Inflationen har fortsatt att överraska uppåt jämfört med prognoserna från september 2022 och har breddats för HIKP-komponenterna trots kraftiga nedgångar i grossistpriserna på gas och el, svagare efterfrågan, färre flaskhalsar på utbudssidan och statliga åtgärder för att hålla tillbaka energiinflationen. Den totala HIKP-inflationen väntas nu förbli extremt hög på kort sikt i och med att pristryck i senare led p.g.a. tidigare råvaruprisökningar, den tidigare deprecieringen av euron, utbudsbrist och strama arbetsmarknader fortsätter att påverka konsumentpriserna. Inflationen väntas dock sjunka från ett genomsnitt på 8,4 procent 2022 till 6,3 procent 2023 och inflationen sjunka från 10 procent under sista kvartalet 2022 till 3,6 procent under sista kvartalet 2023. Därefter väntas inflationen sjunka till i genomsnitt 3,4 procent 2024 och 2,3 procent 2025. Inflationsminskningen under prognosperioden återspeglar starka energirelaterade nedåtriktade baseffekter under hela 2023, den gradvisa effekten av den normalisering av ECB:s penningpolitik som inleddes i december 2021, de svagare tillväxtutsikterna och den förmodade nedgången i energi- och livsmedelsråvaror, i linje med terminspriserna. Därtill kommer antagandet om att de långsiktiga inflationsförväntningarna är förankrade. Den totala inflationen väntas sjunka till ECB:s inflationsmål på medellång sikt på 2 procent under andra halvåret 2025, medan HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel kommer att ligga kvar över 2 procent under hela prognosperioden. Detta beror på fördröjda indirekta effekter av höga energipriser och av den tidigare kraftiga deprecieringen av euron (trots en liten appreciering nyligen) samt av robusta arbetsmarknader och inflationskompensationseffekter på lönerna. Dessa kompensationseffekter väntas öka betydligt över de historiska genomsnitten i nominella termer (även om de i reala termer förblir under nivåerna före kriget i Ukraina under hela prognosperioden). Jämfört med prognoserna från september 2022 har den totala inflationen uppreviderats kraftigt för 2022 (med 0,3 procentenheter), för 2023 (med 0,8 procentenheter) och för 2024 (med 1,1 procentenheter), vilket återspeglar överraskande data på senare tid, en omvärdering av pristrycket i senare led och deras genomslag, starkare löneökningar och högre priser på livsmedelsråvaror. Dessa uppåtriktade effekter mer än uppvägde den nedåtriktade effekten av lägre antaganden om olje-, gas- och elpriser, en snabbare minskning av flaskhalsarna på utbudssidan, eurons appreciering den senaste tiden och de svagare tillväxtutsikterna. Det är viktigt att notera att nya finanspolitiska åtgärder som beslutats sedan prognoserna från september 2022, vilka till största delen syftar till att minska energiprisökningarna under 2023, dämpar upprevideringen av inflationen 2023, men kraftigt bidrar till upprevideringen 2024 då många av åtgärderna löper ut.

Tabell

Tillväxt- och inflationsprognoser för euroområdet

(årliga procentuella förändringar)

Osäkerheten kring prognoserna är fortfarande stor. En viktig risk för utsikterna för euroområdet hänger fortfarande samman med eventuella allvarligare störningar i den europeiska energiförsörjningen. Detta leder till ytterligare uppgångar i energipriserna och till produktionsnedskärningar. Ett nedåtscenario som återspeglar denna risk pekar på en högre inflation än i grundscenariot 2023 och 2024 (på 7,4 procent respektive 3,6 procent), när energipriserna stiger, innan inflationen sjunker under grundscenariot till 2,0 procent 2025, när utbudschocker avtar och de fördröjda effekterna av negativa efterfrågechocker dominerar. Real BNP i nedåtscenariot skulle minska med 0,6 procent 2023 innan den återhämtar sig med 0,2 procent 2024 och med 2,0 procent 2025. Detta scenario beskrivs närmare i ruta 3.

1 Den reala ekonomin

Den ekonomiska tillväxten mattades av betydligt under tredje kvartalet 2022 till följd av att de starka effekterna av återupptagandet efter pandemin och lättnader i störningar i leveranskedjan dämpades av lägre förtroende och kraftigare import, i kombination med svag export och hög inflation (diagram 1). Den inhemska efterfrågan bidrog starkt till tillväxten till följd av en robust privat konsumtionstillväxt – som understöddes av kvardröjande effekter under sommarmånaderna – och kraftigt ökad investeringstillväxt. Det sistnämnda berodde på att störningarna i leveranskedjan lättade och att investeringarna i immateriella rättigheter ökade kraftigt i Irland. Det positiva bidraget från den inhemska efterfrågan uppvägdes till stor del av handelsnettot, som gav ett kraftigt negativt bidrag till den reala BNP-tillväxten tredje kvartalet. En uppgång i inköpschefernas index (PMI) för lagren av färdigvaror och en nedgång i orderingången bekräftade ett positivt bidrag från lageruppbyggnad det kvartalet. Sammantaget blev tillväxten något högre under både det andra och det tredje kvartalet än vad som förväntades i prognoserna från september 2022.

Diagram 1

Real BNP-tillväxt i euroområdet

(procentuella förändringar på kvartalsbasis, säsongsjusterade och arbetsdagskorrigerade data)

Eftersom energichocken till följd av kriget i Ukraina sprider sig genom ekonomin, med hög inflation och osäkerhet och neddragningar inom energiintensiva industrier, beräknas den reala BNP-tillväxten sjunka något både under fjärde kvartalet 2022 och första kvartalet 2023. I takt med att effekterna av återöppnandet efter pandemin klingat av väntas högre inflation, stigande utlåningsräntor och lågt förtroende hos företag och konsumenter samt förväntningar begränsa både konsumtions- och kapitalutgifterna under vintern. Detta speglas i de senaste enkätindikatorerna, t.ex. PMI, som pekar på en brett baserad nedgång i den ekonomiska aktiviteten under fjärde kvartalet 2022, trots att flaskhalsarna på utbudssidan har lättat ytterligare och dämpat den ekonomiska aktiviteten tidigare kvartal. Inflationens negativa inverkan på de reala disponibla inkomsterna, i kombination med ett sannolikt ökat sparande av försiktighetsskäl, väntas ha en stor negativ inverkan på hushållens konsumtion i slutet av året. De överskottsbesparingar som ackumulerats under coronapandemin (covid-19), varav mindre än hälften är likvida medel och främst koncentrerat till de rikaste hushållen^[2], utgör mot bakgrund av det nästan rekordlåga konsumentförtroendet och den höga osäkerheten troligen mindre en buffert mot effekterna av negativa chocker på realinkomsterna. Sammantaget väntas real BNP sjunka med 0,2 procent under fjärde kvartalet 2022 och med 0,1 procent under det första kvartalet 2023 (BNP-tillväxten nedrevideras med 0,1 procentenhet under båda kvartalen jämfört med prognoserna från september 2022).

De framsteg som gjorts med att fylla på gasreserverna innebär att det kommer att finnas tillräckligt med försörjning under den kommande vintern, även om detta bygger på antagandet om minskad efterfrågan på gas, med vissa negativa ekonomiska effekter. Sedan experterna slutfört sina septemberprognoser har gasleveranserna från Ryssland minskats ytterligare, framför allt i och med att flödena via Nord Stream 1-ledningen har stoppats. I decemberscenariot utgår man från att ryska gasflöden till Europeiska unionen kommer att fortsätta på nuvarande nivåer – som ligger på cirka 14 procent av genomsnittsnivåerna för 2017–2021 – och att gasflödena från länder utanför Ryssland (som redan har ökat med cirka 20 procent jämfört med sina genomsnittliga nivåer före invasionen av Ukraina) kommer att öka ytterligare under 2023, med ytterligare leveranser av naturgas via gasledning samt flytande naturgas. Samtidigt leder höga priser till att företagens och hushållens konsumtion minskar i stort sett i linje med EU:s överenskommelse om att minska efterfrågan på gas med 15 procent. Under förutsättning att vintervädret kommer att vara normalt förutses i prognosen ingen påtvingad ransonering av gasleveranserna. Det finns dock fortfarande risk för brister, särskilt under vintern 2023–2024 (se ruta 3 för effekterna av mer pessimistiska antaganden om gasförsörjningen). Även om man antar att en påtvingad ransonering av gasförsörjningen kan undvikas, kan de höga energipriserna göra vissa verksamheter i de mest energiintensiva sektorerna olönsamma, vilket leder till marknadsorsakade produktionsavbrott med en negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten.

Energirelaterade finanspolitiska åtgärder kommer att stödja ekonomisk tillväxt 2023, men mot detta står att det tidigare covid-19-relaterade finanspolitiska stödet dras tillbaka. De nyligen utökade finanspolitiska åtgärderna i euroländerna för att kompensera för höga energipriser och hög inflation (se avsnitt 2) balanseras ut av andra diskretionära åtgärder, främst till följd av att den tidigare covid-19-krisen dragits tillbaka och till följd av återhämtningsåtgärder, vilket sammantaget innebär en i stort sett neutral inverkan på tillväxten av diskretionära finanspolitiska åtgärder under 2023. De flesta energirelaterade åtgärder väntas dock dras tillbaka därefter, enligt konventionen att grundscenariot endast omfattar de åtgärder som har godkänts eller som specificerats i detalj och som sannolikt kommer att gå igenom lagstiftningsprocessen. Under 2024–2025 bidrar den finanspolitiska stimulansen således negativt till tillväxten. Bland de finanspolitiska åtgärder som ingår i grundscenariot beräknas de som stöder den gröna omställningen ha en uppåteffekt på 0,2 procentenheter på tillväxten 2022, följt av en i stort sett neutral inverkan 2023–2024 och en något negativ inverkan 2025 när vissa åtgärder upphör att gälla.^[3]

Från och med andra halvåret 2023 kommer den ekonomiska aktiviteten att börja återhämta sig i takt med att energimarknaden återbalanserar, osäkerheten minskar, flaskhalsarna på utbudssidan åtgärdas, realinkomsterna förbättras och den utländska efterfrågan stärks. BNP-nivån kommer dock att ligga klart under den utveckling som förväntades före kriget i Ukraina (diagram 2). Den reala BNP-tillväxten lär stärkas under andra halvåret 2023 och förbli stark 2024, vilket återspeglar ombalanseringen av energimarknaden, förbättrat förtroende och minskad osäkerhet. Ett avtagande inflationstryck kommer att göra det möjligt för de reala disponibla inkomsterna att återhämta sig i ett läge där arbetsmarknaden väntas vara stark. Dessutom väntas de återstående flaskhalsarna på utbudssidan vara helt upplösta i mitten av 2023, utländsk efterfrågan bli starkare och konkurrenskraften i exportpriserna gentemot viktiga handelspartner förbättras. Den reala BNP-tillväxten väntas avta något 2025, men ligga kvar över sitt historiska genomsnitt före pandemin när upphämtnings­effekter uppstår efter en rad negativa chocker sedan pandemins början. Den reala BNP-nivån kommer dock att ligga klart under den trend som förväntades för ett år sedan.

Diagram 2

Euroområdets reala BNP

(kedjeindexerade volymer, kv 4 2019 = 100)

Tabell 1

Makroekonomiska prognoser för euroområdet

(årliga procentuella förändringar om inget annat anges)

När det gäller BNP-komponenterna väntas hushållens reala konsumtionstillväxt minska markant 2023, för att sedan återhämta sig gradvis under 2024–2025. Avskaffandet av pandemirestriktionerna stimulerade tjänsteaktiviteten och främjade privatkonsumtionen under sommarmånaderna, men dessa effekter väntas avta under sista kvartalet 2022. Energichocken till följd av kriget i Ukraina har drivit upp konsumentpriserna och osäkerheten, slagit hårt mot konsumenternas förtroende och dämpat realinkomsterna, vilket har påverkat hushållens reala konsumtion negativt och eventuellt lett till en nedgång i den totala konsumtionen på kort sikt. Till följd av detta väntas hushållens konsumtionstillväxt minska från 4,0 procent 2022 till endast 0,7 procent 2023. Med tanke på den sjunkande inflationen och under antagande av minskad osäkerhet, i kombination med en relativt stabil ökning av den disponibla inkomsten, kommer konsumtionen gradvis att återhämta sig och öka med 1,5 procent 2024 och 2025.

Reala disponibla inkomsten beräknas sjunka 2023, till stor del p.g.a. hög inflation, för att sedan gradvis återhämta sig 2024–2025. Reala disponibla inkomster beräknas ha minskat under 2022 p.g.a. högre inflation och lägre totala nettotransfereringar än 2021, vilket återspeglar utfasningen av pandemirelaterade stödåtgärder, och detta trots att ytterligare åtgärder vidtagits för att kompensera för höga energipriser. Reala disponibla inkomster väntas sjunka ytterligare 2023 mot bakgrund av fortsatt hög inflation i kombination med en långsammare ökning av arbetsinkomster och andra inkomster, trots starkare löneökningar. Dessa faktorer mer än uppvägde den gynnsamma effekten av fortsatt finanspolitiskt stöd, inbegripet nyligen antagna åtgärder för att kompensera för de höga energipriserna. Mot bakgrund av sjunkande inflation och en återhämtning i den ekonomiska aktiviteten väntas de reala disponibla inkomsterna återhämta sig 2024 och stärkas ytterligare 2025 till långt över nivån före pandemin.

Hushållens sparkvot väntas sjunka under nivån före krisen 2023 och 2024 innan den återhämtar sig något 2025. Ökad osäkerhet väntas leda till en tillfällig ökning i hushållens sparkvot på kort sikt, trots behovet att ha en konsumtionsbuffert p.g.a. försämrad köpkraft. Sparkvoten beräknas därefter minska något 2023–2024, vilket resulterar i en viss minskning av det sparande som byggts upp under pandemin, om än en mindre minskning än vad som förutsågs i de tidigare prognoserna. Över inkomstfördelningen kan hushållen i de lägre inkomstgrupperna, som har ackumulerat relativt små lager av sparande och är mer exponerade för den senaste tidens energi- och livsmedelsprischocker, behöva skära ned på sitt sparande för att finansiera nödvändig konsumtion. Äldre och rikare hushåll kan använda sitt likvida sparande som ackumulerats under pandemin som buffert för konsumtion, men denna effekt väntas till stor del begränsas av försiktighetsskäl. I takt med att inflationen återgår till 2 procent bedöms sparkvoten stabiliseras nära nivån före pandemin senare under prognosperioden.

Ruta 1
Tekniska antaganden om räntor, råvarupriser och växelkurser

Jämfört med prognoserna från ECB:s experter i september 2022 omfattar de tekniska antagandena högre räntor, lägre oljepriser, betydligt högre grossistpriser på gas och el samt en appreciering av euron. De tekniska antagandena om räntor och råvarupriser baseras på marknadsförväntningar med stoppdatum den 23 november 2022. De korta räntorna avser tremånaders Euribor, med marknadsförväntningar härledda från terminsräntor. Beräkningsmetoden ger en genomsnittsnivå för de korta räntorna på 0,4 procent för 2022, 2,9 procent för 2023, 2,7 procent för 2024 och 2,5 procent för 2025. Marknadens förväntningar på de nominella tioåriga statsobligationsräntorna i euroområdet tyder på en genomsnittlig nivå per år på 1,8 procent 2022 som under prognosperioden gradvis ökar till 2,7 procent 2025.^[4] Jämfört med prognoserna från september 2022 har marknadens förväntningar för de korta räntorna uppreviderats med cirka 20, 90 och 60 punkter för 2022, 2023 respektive 2024, utifrån förväntningar om en snabbare indragning av penningpolitisk stimulans. Detta har också lett till en upprevidering av långa statsobligationsräntor, med mellan 20 och 50 punkter, under prognosperioden.

Tabell

Tekniska antaganden

De tekniska antagandena för oljepriserna har nedreviderats till följd av svagare efterfrågan trots lägre utbud från OPEC+. Den globala ekonomiska avmattningen och nedstängningarna i Kina har fortsatt att tynga oljepriserna genom lägre efterfrågan på olja. Sedan prognoserna från september 2022 har Internationella energimyndigheten nedreviderat sin prognos för den globala efterfrågan på olja med 0,4 procent 2023. De förnyade nedstängningarna i Kina väntas påverka efterfrågan på olja ytterligare eftersom den kinesiska ekonomin sannolikt kommer att fortsätta att påverkas av noll-covid-politiken p.g.a. stigande covid-19-infektioner. Dessa efterfrågefaktorer uppvägde mer än väl de sänkningar av oljeproduktionsmålen som OPEC+ har genomfört sedan pandemin bröt ut. Kurvan för oljeterminspriser har nedjusterats sedan prognoserna från september 2022 (med 3,8 procent för 2023 och med 4,7 procent för 2024) och är fortfarande i backwardation. Priset på Brentråolja antas ligga på 86 US-dollar per fat 2023 och sjunka till 76 US-dollar 2025.

Grossistpriserna på gas och el har sjunkit kraftigt, men är fortfarande höga, medan den förmodade banan för prisutvecklingen för utsläppsrätter för koldioxidutsläpp inom EU:s utsläppshandelssystem har nedreviderats. EU-medlemsstaternas insatser för att säkra alternativ till ryska gasleveranser under 2022 och det senaste mycket milda vädret ledde till nästan fyllda europeiska gaslagringsanläggningar i mitten av november. Detta har resulterat i en kraftig nedgång i de europeiska gaspriserna. De nya antagandena innebär en kraftig nedrevidering av gaspriserna jämfört med de tekniska antagandena i prognoserna från september 2022 (med 47 procent för 2023 och 41 procent för 2024). Nedgången var särskilt uttalad i spotpriset, medan terminspriserna fortfarande signalerar höga försörjningsrisker, särskilt för nästa år, när EU kommer att behöva fylla på sina gasreserver före vintern 2023–2024. Den nederländska TTF-kurvan för gasterminer är därför fortsatt hög med 124 EUR per MWh under hela 2023 och signalerar en nedgång i gaspriserna efter vintersäsongen 2023–2024 och en ytterligare nedgång 2025. Terminspriserna på el i grossistledet har också nedreviderats avsevärt, vilket återspeglar de förändrade antagandena om gaspriset. Effekterna av alternativa energiprisantaganden utöver de som ingår i grundscenariot framgår av en känslighetsanalys som presenteras i ruta 4. När det gäller priserna på utsläppsrätter för koldioxidutsläpp inom systemet för handel med utsläppsrätter har den antagna utvecklingsbanan baserad på terminspriser nedreviderats betydligt sedan stoppdatumet för prognoserna från september 2022 (-17 procent för 2023 och 2024), bland annat p.g.a. svagare utsikter för ekonomisk tillväxt samt EU-finansministrarnas förslag att tidigarelägga försäljningen av utsläppsrätter med början våren 2023.

De bilaterala växelkurserna väntas under prognosperioden vara oförändrade på de genomsnittliga nivåer som rådde under de tio arbetsdagarna fram till stoppdatumet. Detta implicerar en genomsnittlig växelkurs på 1,05 US-dollar per euro 2022 och 1,03 US-dollar per euro 2023–2025, vilket är runt 2 procent lägre än i prognoserna från september 2022. Antagandet om eurons effektiva växelkurs innebär en appreciering på runt 3 procent jämfört med prognoserna i september 2022.

Bostadsinvesteringarna beräknas minska kraftigt 2023, som en av de efterfrågekomponenter som är mest utsatta för stramare finansieringsförhållanden, och återhämta sig mycket långsamt under 2024–2025. Stigande bolåneräntor och en stramare tillgång till krediter samt en ihållande hög osäkerhet och effekterna av inflationen – som höjer byggkostnaderna samtidigt som hushållens köpkraft och efterfrågan minskar – väntas tynga bostadsinvesteringarna och leda till en nedgång 2023. Tillväxten i bostadsinvesteringarna väntas åter bli positiv 2024. Tillväxttakten kommer dock sannolikt att vara måttlig under resten av prognosperioden, eftersom striktare finansieringsförhållanden delvis uppväger effekterna av mindre negativa Tobin’s Q-^[5]effekter och högre disponibel inkomst.

Företagsinvesteringarna väntas också påverkas kraftigt av stigande finansieringskostnader, tillsammans med hög osäkerhet och förhöjda energipriser på kort sikt, men en återhämtning väntas 2024–2025. Näringslivets investeringar ökade i stark takt under tredje kvartalet 2022 till följd av en markant vändning i produktionen av motorfordon och tecken på lättade flaskhalsar på utbudssidan. Detta beror delvis på att tillfredställande resultat har uppnåtts avseende den fortfarande stora eftersläpningen i fråga om arbete som ska utföras samtidigt som orderingången har minskat kraftigt sedan sommaren. Det återspeglade också en kraftig ökning av investeringarna i immateriella rättigheter i Irland. Ökad osäkerhet i samband med kriget i Ukraina, högre energipriser och stigande räntor har lett till ett minskat företagsförtroende och lägre förväntningar på företagsaktiviteten i kapitalvarusektorn. Dessa faktorer, tillsammans med en bredare oro över potentiella begränsningar i energiförsörjningen, väntas nu resultera i en kort och kraftig nedgång i näringslivets investeringar på kort sikt. Därefter väntas företagsinvesteringarna gradvis återhämta sig i takt med att osäkerheten minskar, flaskhalsarna på utbudssidan lättar och den slutliga efterfrågan ökar. Den pågående användningen av medel inom ramen för programmet Next Generation EU (NGEU) förväntas locka till sig privata investeringar, med stöd av ökade insatser från företagens sida för att minska koldioxidutsläppen från produktionen (även inom ramen för EU:s REPowerEU-initiativ) i samband med behovet av att minska beroendet av rysk energiförsörjning.

Ruta 2
Omvärlden

Världsekonomin har tagit stryk av motverkande faktorer som försvagar utsikterna för global tillväxt och utländsk efterfrågan på export från euroområdet. Den globala inflationen är dock fortfarande hög men verkar ha nått en topp. Rysslands krig i Ukraina är fortfarande en betydande orsak till störningar, särskilt på energi- och livsmedelsmarknaderna. Även om energipriserna har sjunkit sedan prognoserna från september 2022 är de fortfarande volatila. Dessutom underblåste kriget, särskilt i tillväxtekonomierna, osäkerheten om livsmedelstrygghet. I Kina tyngs den ekonomiska aktiviteten ytterligare av myndigheternas beslut att för närvarande fortsätta att genomföra en noll-covid-strategi och recessionen i bostadssektorn tynger ytterligare ned den ekonomiska aktiviteten. Samtidigt som pandemirelaterade restriktioner och flaskhalsar i leveranskedjan har lättat globalt fortsätter det höga och ihållande inflationstrycket och stramare finansieringsförhållanden att påverka hushållens disponibla inkomster.

Den globala tillväxten väntas uppvisa en svag tillväxt under 2023 för att därefter gradvis återhämta sig. Global real BNP-tillväxt (exklusive euroområdet) beräknas sakta ned kraftigt till 2,6 procent 2023, långt under det långsiktiga genomsnittet (3,6 procent), för att sedan stiga något 2024 och 2025 till 3,1 procent respektive 3,3 procent. Denna svaghet i den globala ekonomin beror främst på större utvecklade ekonomier och Kina. Den amerikanska ekonomin väntas sakta av betydligt beroende på stramare finansieringsförhållanden än väntat, vilket negativt påverkar hushållens konsumtion och investeringar. Den brittiska ekonomin kommer sannolikt att gå in i en recession när privatkonsumtionen påverkas av höga konsumentpriser och stigande lånekostnader. I Kina väntas den reala BNP-tillväxten 2022 inte nå upp till det mål som regeringen satt upp och ligga kvar långt under den genomsnittliga tillväxttakten före pandemin under resten av prognosperioden. I Ryssland gick ekonomin in i en recession 2022, som har varit mindre allvarlig än väntat till följd av den ryska oljeexportens omdirigering till asiatiska länder. Jämfört med prognoserna från september 2022 har den globala reala BNP-tillväxten (exklusive euroområdet) uppreviderats för 2022 och nedreviderats för 2023 och 2024. Upprevideringen för 2022 återspeglar främst ett bättre resultat för tredje kvartalet i USA, Kina och Ryssland än väntat. Lägre ekonomisk tillväxt under prognosperioden drivs framför allt av Kina och, under 2024, av USA.

Utsikterna för utländsk efterfrågan på export från euroområdet har också försämrats till följd av en svagare global ekonomisk aktivitet. Den globala handeln dämpades under andra kvartalet 2022 till följd av svagare aktivitet inom tillverkningsindustrin och kvardröjande flaskhalsar på utbudssidan, vilket intensifierades i och med Rysslands angrepp mot Ukraina. Handeln väntas ha förblivit svag under andra halvåret i ett läge med ihållande motvind, trots att de globala utbudsbegränsningarna har avtagit något. Jämfört med prognoserna från september 2022 har utsikterna för global handel (exklusive euroområdet) och utländsk efterfrågan på export från euroområdet uppreviderats för 2022, vilket återspeglar en starkare handelsdynamik än väntat i utvecklade ekonomier, särskilt i europeiska länder utanför euroområdet. Utländsk efterfrågan på export från euroområdet har nedreviderats för de senare åren av prognosperioden, i linje med en förväntad svagare ekonomisk tillväxt.

Tabell

Omvärlden

(årliga procentuella förändringar)

Den globala inflationen steg igen i oktober, främst till följd av utvecklingen i livsmedelspriserna, men takten har dämpats ytterligare. Den totala inflationen på årsbasis i OECD-länderna ökade till 10,7 procent i oktober, från 10,5 procent i september, medan kärninflationen stabiliserades på 7,6 procent. Livsmedelsinflationen steg till rekordnivåer men uppvägdes av en fortsatt minskad energiinflation. Takten i inflationsutvecklingen avmattades ytterligare, vilket förlänger den trend med något avtagande pristryck som noterats sedan juni. Den årliga förändringstakten i exportpriserna för konkurrenter i euroområdet väntas vara hög den närmaste tiden och därefter sjunka till följd av fallande råvarupriser och avtagande tryck från tidigare produktionsled.

Avmattningen i världsekonomin väntas tynga euroområdets handel under 2023, som beräknas förbli svag i nettotermer 2024–2025, vilket leder till en ihållande negativ bytesbalans. Minskande utländsk efterfrågan på export från euroområdet under andra halvåret 2022 har försvagat utsikterna för euroområdets export, trots minskade flaskhalsar i utbudet och den tidigare deprecieringen av euron. Leveranstiderna har fortsatt att minska, vilket har lett till bättre leveranser av varaktiga och tekniska varor, inklusive halvledare, men detta beror också på minskad efterfrågan. För 2023 väntas mer måttliga tillväxttakter för euroområdets import och export efter två års återhämtning från pandemin. Detta beror främst på en förväntad lägre efterfrågan på sällanköpsvaror. Återhämtningen inom turismen väntas avta något eftersom uppdämd efterfrågan och konsumenternas förtroende och disponibla inkomster drabbas av kriget i Ukraina och energichocken på kort sikt. Nettoexporten väntas ge ett neutralt bidrag till BNP-tillväxten 2023, och sedan ett litet positivt bidrag 2024, innan den åter blir neutral 2025. Euroområdets bytesbalans^[6] väntas vara fortsatt negativ under prognosperioden med tanke på den svaga dynamiken i nettoexporten. Bytesförhållandet väntas bli bättre under 2023. På medellång sikt väntas utsikterna för exportsektorn bli dämpade till följd av förlorad konkurrenskraft till följd av höga energipriser.

Diagram 3

Euroområdets reala BNP – uppdelning i de viktigaste utgiftskomponenterna

(årlig procentuell förändring, bidrag i procentenheter)

Arbetsmarknaden väntas på kort sikt vara fortsatt motståndskraftig och i stort sett följa den ekonomiska aktiviteten längre fram (se diagram 4). Efter en kraftig ökning under 2022 beräknas sysselsättningstillväxten minska kraftigt under 2023, vilket återspeglar lägre efterfrågan på arbetskraft p.g.a. avmattningen i ekonomin. På kort sikt väntas företagen nedjustera arbetstiden samtidigt som de hamstrar arbetskraft p.g.a. fortsatt stor brist på arbetskraft. Från och med 2024 beräknas sysselsättningen i stort sett hålla jämna steg med de planerade förbättringarna av den ekonomiska aktiviteten. Produktivitetstillväxten per anställd väntas följaktligen sjunka kraftigt från 1,3 procent 2022 till 0,1 procent 2023. Den bör återhämta sig till 1,4 procent och 1,3 procent under 2024 respektive 2025. Arbetslösheten beräknas öka till 6,9 procent 2023 och därefter fortsätta att minska till en nivå på 6,6 procent 2025.

Diagram 4

Euroområdets arbetsmarknad

(i procent av arbetskraften, årlig procentuell förändring)

Jämfört med prognoserna i september 2022 har den reala BNP-tillväxten uppreviderats med 0,3 procentenheter för 2022, men nedreviderats med 0,4 procentenheter för 2023 och är oförändrad för 2024. Upprevideringen för 2022 återspeglar de positiva överraskningarna under andra och tredje kvartalet till följd av kraftigare effekter än väntat av att ekonomin åter öppnats upp efter pandemin. Detta uppvägdes endast delvis av nedrevideringen under sista kvartalet 2022 till följd av energikris och därmed sammanhängande förhöjd osäkerhet, sjunkande förtroende och högre inflation. Dessa faktorer förklarar även nedrevideringarna för de tre första kvartalen 2023. Även om BNP-tillväxten på kvartalsbasis beräknas börja återhämta sig från och med det andra kvartalet 2023, bedöms takten bli långsammare än vad som förväntades i prognoserna från september 2022. Detta skapar en negativ överhängseffekt, som fullt ut uppväger den starkare dynamiken under året, vilket leder till att den årliga BNP-tillväxten inte revideras 2024.

Ruta 3
Ett nedåtscenario kopplat till kriget i Ukraina och avbrott i energiförsörjningen

I denna ruta presenteras ett nedåtscenario med tanke på den rådande osäkerheten om vad Rysslands krig i Ukraina kommer att innebära för euroområdets ekonomiska utsikter. Det inbegriper en längre konflikt i Ukraina och en fullständig avstängning av rysk gas, med en mycket lägre substitueringsnivå för alternativa källor än vad som antogs i grundscenariot. Detta scenario utgår även från högre råvarupriser, förhöjd osäkerhet, svagare handel och försämrade finansieringsförhållanden jämfört med grundscenariot. Den ekonomiska aktiviteten skulle därför drabbas av kraftigare negativa chocker och bli betydligt svagare än i grundscenariots prognoser 2023 och 2024. Inflationen skulle vara högre under båda åren, särskilt 2023 (tabell A), men sjunka till 2 procent 2025.

Tabell A

Grundscenario och nedåtscenario för euroområdet, december 2022

(årliga procentuella förändringar)

Till skillnad från grundscenariot utgår experterna nu från ett scenario med bristande gasförsörjning mot slutet av vintern och under den följande vintern, vilket leder till ransonering och produktionsnedskärningar. De återstående flödena av rysk gas skulle stoppas och möjligheten till substituering med leveranser från andra länder skulle vara mycket mer begränsad än vad som antogs i grundscenariot. Dessutom skulle EU-ländernas åtgärder för att begränsa efterfrågan inte bli framgångsrika och de kommande två vintrarna skulle vara ovanligt kalla, vilket skulle leda till en viss begränsad brist på gas mot slutet av vintern och allvarligare brister under vintern 2023–2024. Detta skulle utlösa störningar i värdekedjorna och ett behov av att ransonera den energi som används som insatsvara i produktionen. Även om vissa länder är mindre beroende av ryska gasleveranser skulle andra länder drabbas av kraftiga produktionsnedskärningar till följd av ett stort energiunderskott.

Dessa leveransstörningar skulle också leda till betydande höjningar av energipriserna, medan ytterligare störningar i den ukrainska spannmålsexporten också skulle leda till högre priser på livsmedelsråvaror. En fullständig och permanent minskning av den återstående ryska gasförsörjningen till EU, liksom det strama läget på den globala marknaden för flytande naturgas när europeiska länder fyller på sina gaslager före vintern 2023–2024, skulle leda till att gaspriserna kulminerade i slutet av 2023 och början av 2024 på 275 EUR per MWh, dvs. vid det tak för gaspriset som kommissionen föreslog i november 2022, vilket är omkring 125 procent över antagandena i grundscenariot (tabell B). Gaspriserna skulle därefter gradvis sjunka i takt med att den globala exportkapaciteten för LNG och EU:s LNG-importkapacitet gradvis ökar. Scenariot utgår också från att Ryssland endast har begränsad förmåga att styra om oljeexporten, p.g.a. EU:s försäkringsförbud för ryska oljetransporter och G7-ländernas oljepristak, vilket leder till att oljepriserna stiger till 47 procent över grundscenariot under första kvartalet 2023, men återgår till referensnivån i mitten av 2025 när oljemarknaden gradvis återbalanserar. Scenariot utgår också från en stängning av transportkorridoren i Svarta havet och ytterligare störningar av Ukrainas export av vete och majs samt spridningseffekter från stigande energikostnader och gödningsmedelspriser, vilket pressar upp de internationella priserna på livsmedelsråvaror jämfört med grundscenariot.

Tabell B

Antaganden för nedåtscenariot

(årliga procentuella avvikelser från grundscenariots nivåer, om inget annat anges)

Den globala ekonomiska aktiviteten och handeln skulle påverkas negativt i nedåtscenariot, vilket då tynger den utländska efterfrågan på export från euroområdet. Det längre och intensivare kriget i Ukraina som fortsätter under 2023 och de ökande effekterna av internationella sanktioner mot Ryssland, i kombination med högre råvarupriser, ökad osäkerhet och stramare finansieringsförhållanden, skulle bromsa världsekonomin nedåt, särskilt för regionen Central- och Östeuropa. Med betydande störningar i handeln och de globala värdekedjorna skulle utländsk efterfrågan på export från euroområdet dessutom bli nästan 2 procent lägre 2023 och cirka 3,5 procent lägre 2024–2025 jämfört med grundscenariot.

Stigande inhemsk ekonomisk osäkerhet skulle innebära en betydande priskorrigering av marknadsinstrument och leda till försämrade förutsättningar för bankutlåning. Den fortsatt intensiva konflikten i Ukraina skulle leda till en förnyad ökning av osäkerheten under första kvartalet 2023 och återigen tredje kvartalet 2023 p.g.a. oro över gasbrist nästa vinter. Detta tyder på att volatiliteten på finansmarknaderna ökar ytterligare. Jämfört med grundscenariot bedöms aktiepriserna sjunka med cirka 4 procent 2023. Bankerna skulle priskorrigera lån i linje med sina ökade finansieringskostnader och större låntagarrisk som impliceras av scenariot.

Nedåtscenariot skulle innebära en nedgång i den ekonomiska aktiviteten i euroområdet 2023 och en betydligt svagare tillväxt än i grundscenariot 2024, följt av en stark, men ofullständig, återhämtning 2025. Effekterna av produktionsstörningar baseras på en bedömning av utrymmet för energisubstitution i ekonomin,^[7] medan vidare makroekonomiska effekter av det övergripande scenariot har utvärderats med hjälp av ECB-BASE-modellen.^[8] Jämfört med grundscenariot skulle euroområdets reala BNP-tillväxt vara 1,1 procentenheter lägre i nedåtscenariot 2023 och 1,7 procentenheter lägre 2024, för att därefter stabiliseras på 0,2 procentenheter över grundscenariots tillväxttakt under 2025 (diagram). En av de viktigaste orsakerna till den negativa BNP-profilen är en bristande gasförsörjning och de produktionsstörningar som de skulle utlösa. Efterhand som energiinsatsvaror gradvis ersätts och det sker en ekonomisk anpassning skulle effekterna av utbudsstörningar avta. Recessionen skulle då följas av en något högre BNP-tillväxt än i grundscenariot, medan BNP-nivån i ett nedåtscenario ligger kvar under grundscenariot i slutet av prognosperioden.^[9]

Omfattande råvaruprisökningar innebär ett starkt uppåtriktat pristryck, vilket gör att perioden med hög inflation väntas bli längre. HIKP-inflationen beräknas öka kraftigt och nå 7,4 procent 2023 och 3,6 procent 2024. Detta speglar främst prischocker för råvaror och livsmedel samt en utbudschock till följd av produktionsstörningar. Samtidigt kompenserar inbromsningen från lägre efterfrågan något för pristrycket 2024, och ännu mer 2025 när vändningen av energiprisökningarna bidrar till lägre inflation, som bedöms sjunka till 2 procent.

Diagram

Effekt på real BNP-tillväxt och HIKP-inflation i euroområdet, nedåtscenario kontra grundscenario, december 2022

(avvikelser från grundscenariot i december 2022, i procentenheter)

Denna analys är omgärdad av stor osäkerhet. Råvarupriserna, och särskilt gaspriserna, är i dagsläget mycket volatila i Europa. Effekterna av produktionsavbrott till följd av avstängning av gasleveranser beror i första hand på i vilken utsträckning som rysk gas ersätts med andra alternativa källor, i vilken omfattning rysk gas ersätts med alternativa gaskällor, i vad mån gas kan bytas ut mot andra insatsvaror i produktionsprocesserna och på hur väl ekonomin anpassar sig till prisförhållandena. Analysen tar inte hänsyn till i vilken utsträckning som penningpolitiken kan agera för att mildra den makroekonomiska spridningen av chocker. Med tanke på det stora antalet statliga interventioner som varierar avsevärt mellan euroländerna tar analysen slutligen inte hänsyn till de nationella regeringarnas insatser som skulle kunna stabilisera produktionen, skydda hushåll med lägre inkomster eller mildra de högre råvaruprisernas genomslag på konsumentpriserna, utöver vad som redan ingår i prognoserna.

2 Utsikter för de offentliga finanserna

Jämfört med prognoserna från september 2022 har vissa finanspolitiska stimulansåtgärder inkorporerats i grundscenariot. Detta återspeglar främst ytterligare statligt finanspolitiskt stöd till följd av de kraftigt stigande energipriserna och de höga levnadskostnaderna på cirka 0,7 procentenheter av BNP 2022 och framför allt 1,6 procentenheter av BNP 2023. Det senare återspeglar nya statliga stimulansåtgärder som godkänts i utkast till budgetplaner för 2023. Med dessa revideringar skulle prognosens totala finanspolitiska stimulansåtgärder relaterade till energi och kriget i Ukraina öka till 2,0 procent av BNP under 2022–2023. Ungefär en tredjedel av dessa finanspolitiska stimulansåtgärder – särskilt utgifterna för att kompensera för högre energipriser och inflation och, i viss mån, ökad försvarskapacitet – beräknas fortsätta att påverka budgeten 2024. Efter den starka expansionen under 2020, en viss åtstramning under 2021 och en förväntad åtstramning 2022 väntas den finanspolitiska inriktningen i euroområdet, justerad för NGEU-bidrag, lätta något 2023, främst p.g.a. de nya stimulansåtgärderna. En stor del av åtgärderna antas i nuläget upphävas och den finanspolitiska inriktningen väntas därför stramas åt 2024 och förbli i stort sett neutral 2025. Det råder fortfarande stor osäkerhet om möjligheten att förlänga de nu godkända energistödjande åtgärderna.^[10]

Euroområdets budgetsaldo lär enligt prognoserna försämras 2023 för att därefter förbättras, medan den offentliga skulden väntas minska under hela prognosperioden. Under hela prognosperioden drivs förbättringen av budgetsaldot som andel av BNP av konjunkturkomponenten, tätt följt av det lägre konjunkturrensade primära underskottet, medan räntebetalningarna ökar. Efter en beräknad förbättring för 2022 (från -5,1 procent av BNP 2021 till -3,5 procent 2022) beräknas budgetsaldot minska till -3,7 procent 2023. Ytterligare förbättringar beräknas för 2024, och i viss, men mindre, utsträckning för 2025 så att budgetsaldot i slutet av prognosperioden beräknas ligga på -2,6 procent av BNP, vilket dock är väl under nivån före pandemin (-0,6 procent). Efter den kraftiga ökningen 2020 väntas den offentliga sektorns samlade skuldsättning i euroområdet minska under prognosperioden för att 2025 nå cirka 88 procent av BNP, vilket fortfarande är högre än nivån före pandemin (84 procent). Denna nedgång beror främst på gynnsamma ränte-tillväxtskillnader till följd av den nominella BNP-tillväxten, som mer än uppvägde de kvarstående, om än minskande, primära underskotten. Jämfört med prognoserna från september 2022 har budgetsaldosbanan uppreviderats för 2022 och kraftigt nedreviderats för 2023, men förblir oförändrad för 2024. Dessa revideringar speglar i stort sett förändringar i det konjunkturrensade primärsaldot p.g.a. de faktorer som beskrivits ovan. Skuldkvoten har nedreviderats under prognosperioden, främst p.g.a. baseffekter från 2021 och något mer gynnsamma prognoser för ränte-tillväxtdifferensen.

3 Priser och kostnader

HIKP-inflationen beräknas i genomsnitt bli 8,4 procent under 2022 för att sedan sjunka till 6,3 procent 2023, 3,4 procent 2024 och till 2,3 procent 2025. Denna utveckling av den totala inflationen återspeglar i varierande grad nedgångar i den årliga förändringstakten för samtliga huvudkomponenter (diagram 6). Framför allt kommer energiinflationen att sjunka kraftigt under 2023 och i stor utsträckning bidra till nedgången i den totala inflationen från 10 procent i slutet av 2022 till 3,6 procent under sista kvartalet 2023. Det förblir dock en viktig faktor för att den totala inflationen ska ligga betydligt över ECB:s inflationsmål 2024.

De kortfristiga inflationsutsikterna omgärdas fortfarande av stor osäkerhet. HIKP-inflationen väntas emellertid förbli extremt hög under de närmaste månaderna för att därefter sjunka stadigt under hela 2023 p.g.a. baseffekter från energi. Detta lättar trycket från tidigare produktionsled med hjälp av statliga åtgärder (diagram 5). Den kraftiga uppgången i den totala inflationen under 2022 återspeglar till stor del omfattande prisökningar på icke-energirelaterade industrivaror i och med fortsatta störningar i leveranskedjorna samt fortsatt uppåtriktade effekter på priser på tjänster till följd av att kontaktintensiva delar av tjänstesektorn åter har öppnats. Dessa brett baserade prisökningar återspeglar en ovanligt stor uppgång på kostnader för energi och andra insatsvaror, vilket avspeglas i producentpriserna, kombinerat med en fortsatt ganska robust efterfrågan fram till mitten av 2022. HIKP-inflationen väntas minska 2023, främst till följd av ett kraftigt fall i energikomponenten. Detta återspeglar i sin tur nedåtriktade baseffekter som främst påverkar bränslepriserna. Nedgångar i den förmodade oljeprisbanan, baserat på marknadens förväntningar, bidrar också något till nedgången. Däremot innebär antagandena om el- och gaspriserna inledningsvis ytterligare kraftiga ökningar innan även de bidrar till nedgångar.^[11] Livsmedelsinflationen väntas öka ytterligare de närmaste månaderna från redan höga nivåer. Detta beror på ett fortsatt starkt tryck från tidigare prisökningar på livsmedelsråvaror, energipriser och andra insatskostnader, intensifierat av fördröjda effekter av eurons depreciering, samt på löneökningar, inklusive minimilöner. Livsmedelsinflationen förutspås avta senare under 2023 när kostnadstrycket lättar. HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel väntas nå en topp kring årsskiftet och endast avta gradvis. Löneökningen ökar och trycket från tidigare led avtar endast långsamt. Pristrycket beräknas bli mer ihållande i tjänsteinflationen än i prisökningstakten på industrivaror exklusive energi.

Diagram 5

HIKP i euroområdet

(årliga procentuella förändringar)

Gas- och elpriserna väntas ha en långvarig inverkan på den totala inflationen tack vare det fördröjda genomslaget av grossistpriserna i vissa euroländer i kombination med finanspolitiska stödåtgärder som sänker inflationen på kort sikt och samtidigt bidrar till dess varaktighet senare under prognosperioden. Medan drivmedelskomponenten redan väntas ge ett negativt bidrag till inflationen från mitten av 2023, antas konsumentpriserna på el och gas fortsätta att ge ett positivt bidrag till 2025, trots den senaste tidens kraftiga nedgångar i grossistpriserna. I vissa länder går grossistprisernas genomslag på slutkundspriserna relativt snabbt och tar bara några månader, medan det i andra länder kan ta mycket längre tid, 24 månader eller mer. Dessa skillnader beror på hur de nationella detaljhandelsmarknaderna och prissättningen fungerar, t.ex. andelen reglerade och icke-reglerade tariffer, fasta eller flexibla avtal och genomsnittliga prisbindningsperioder. För vissa länder tyder det normala mönstret med fördröjt genomslag också på att den tidigare utvecklingen av grossistpriserna ännu inte fullt ut har slagit igenom. Samtidigt tyder förändringar på detaljhandelsmarknaderna och prissättningen på att genomslaget har blivit något snabbare än tidigare i vissa länder. Finanspolitiska åtgärder för att kompensera för höga energipriser och inflation spelar också en viktig roll för inflationsutsikterna under prognosperioden. De beräknas ha dämpat den totala HIKP-inflationen med 1,1 procentenheter under 2022 och torde återigen dämpa inflationen med 0,5 procentenheter 2023. Därefter väntas dock upphävandet av dessa åtgärder leda till ett betydande uppåtriktat tryck på inflationen med 0,7 procentenheter 2024 och 0,4 procentenheter 2025.^[12]

Finanspolitiska åtgärder till stöd för den gröna omställningen har en mindre uppåteffekt på inflationsutsikterna.^[13] De beräknas bidra med cirka 0,1 procentenhet till HIKP-inflationen varje år under prognosperioden. Tidigare har höjda priser på utsläppsrätter för koldioxidutsläpp inom EU:s system för handel med utsläppsrätter bidragit till ökningen av grossistpriserna på el.^[14] Baserat på terminspriser (se ruta 1) väntas deras bidrag till den totala HIKP-inflationen under prognosperioden dock vara marginellt.

HIKP:s livsmedelsinflation väntas minska under de senare åren av prognosperioden i linje med antagandena om råvarupriserna. Den minskade energiinflationen spelar också en viktig roll för att dämpa livsmedelsprisinflationen. Anledningen är uppåtriktat pristryck från de kraftigt ökade insatskostnaderna för energi som fortfarande råder på kort sikt. Priserna fritt gård antas sjunka långsamt under prognosperioden och ligga kvar på en historiskt hög nivå, även över den nivå som antogs i septemberprognoserna. Livsmedelsinflationen bedöms därför ligga något över sitt historiska genomsnitt för 2025 på 2,3 procent.

HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel torde dämpas i takt med att flaskhalsarna i utbudet och trycket i tidigare led avtar, men förblir hög historiskt sett p.g.a. kraftiga löneökningar. Den förväntade nedgången från 4,2 procent 2023 till 2,4 procent 2025 följer av att uppåtriktade effekter av upplösta flaskhalsar på utbudssidan och effekter av ekonomins återöppning i kombination med fördröjda effekter av en långsammare tillväxt samt vissa lättnader i de indirekta effekterna av högre energipriser. Samtidigt återspeglar det faktum att HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel under 2025 ligger på i genomsnitt 2,4 procent fördröjda effekter av eurons depreciering, strama arbetsmarknader och inflationskompensationseffekter på lönerna.

Diagram 6

HIKP-inflation i euroområdet– uppdelning i huvudkomponenter

(årliga procentuella förändringar, i procentenheter)

Löneökningstakten väntas vara stark under hela prognosperioden. Löneökningen, mätt som ersättning per anställd, beräknas öka från 4,5 procent 2022 till 5,2 procent 2023 för att sedan sjunka till 4,5 procent 2024 och 3,9 procent 2025 när inflationen sjunker. Lönerna beräknas öka betydligt över det historiska genomsnittet, vilket återspeglar motståndskraftiga arbetsmarknader, högre minimilöner och inflationskompensation. Jämfört med prognoserna från september har löneökningarna uppreviderats med sammanlagt 1,4 procentenheter under 2022–2024, främst p.g.a. högre inflationskompensation. Dock väntas fortfarande en real löneförlust 2022 och 2023. Med en partiell återhämtning under återstoden av prognosperioden. Enhetsarbetskostnaderna beräknas öka ytterligare 2023 p.g.a. förväntade ytterligare löneökningar samt en svagare ökning i arbetsproduktiviteten efter den ekonomiska nedgången i samband med hamstring av arbetskraft. Därefter bedöms ökningen av enhetsarbetskostnaderna börja försvagas när löneökningarna avtar och särskilt i takt med att arbetsproduktivitetsökningen fortsätter att öka i linje med den förväntade uppgången i den ekonomiska aktiviteten.

Den årliga ökningstakten i importpriserna har stigit kraftigt under 2022, men väntas avta kraftigt 2023 och i stort sett stagnera under de två sista åren av prognosperioden. Under 2023 väntas den årliga tillväxttakten sjunka kraftigt i linje med de förväntade prisfallen på olja och andra råvaror och minskande flaskhalsar i utbudet av importerade insatsvaror.

Jämfört med prognoserna från september 2022 från ECB:s experter, har utsikterna för HIKP-inflationen uppreviderats med 0,3 procentenheter för 2022, med 0,8 procentenheter för 2023 och med 1,1 procentenheter för 2024. Upprevideringarna beror främst på den senaste tidens överraskande uppgifter, tillsammans med en omvärdering av styrkan och varaktigheten i pristrycket i senare led (inklusive insatskostnadsökningarna i livsmedelssektorn) och genomslag därav, samt upprevideringar av utsikterna för löneutvecklingen. Nya finanspolitiska åtgärder som har beslutats sedan prognoserna från september 2022, särskilt de som syftar till att minska energiprishöjningarna, har en nedåtriktad effekt på 0,7 procentenheter 2023, vilket delvis uppväger några av de ovannämnda uppåtriktade effekterna. Under 2024 bidrar dock avvecklingen av dessa åtgärder med 0,5 procentenheter till att den totala inflationen upprevideras. Nedjusteringar av antagandena om råvarupriserna på energi, svagare tillväxtutsikter, snabbare minskning av flaskhalsar i utbudet och den senaste tidens appreciering av euron uppvägde endast delvis upprevideringarna av den totala inflationen.

Ruta 4
Känslighetsanalys: alternativa energiprisbanor

Eftersom den framtida energiprisutvecklingen omges av betydande osäkerhet bedömer olika känslighetsanalyser vilka mekaniska konsekvenser som alternativa banor skulle få för grundscenariot. I denna ruta granskas först riskerna för inflationsutsikterna på kort sikt till följd av eventuella exceptionellt kraftiga prisrörelser på energiråvaror med tanke på den nuvarande höga volatiliteten i priserna på energiråvaror. Därefter bedöms vilka effekter som utvalda alternativa utvecklingsbanor av energipriserna skulle få för real BNP-tillväxt och HIKP-inflation under hela prognosperioden.

Den nuvarande höga volatiliteten för olje- och särskilt gaspriser har på kort sikt kraftigt ökat osäkerheten om inflationsutsikterna. En sådan stark kortfristig volatilitet syns vanligtvis inte i den implicita fördelningen kring terminer (se nedan). Ett sätt för att bedöma den kortfristiga känsligheten är att utgå från ett övre och nedre intervall för kortfristiga variationer i olje- och gaspriserna och därefter beräkna prognoser för den kortfristiga inflationen utifrån detta intervall. I denna känslighetsanalys ligger intervallet för olja på mellan 60 och 120 US-dollar per fat och för grossistpriser på gas på mellan 50 EUR och 200 EUR per MWh. Dessa priser, som antas gälla från december 2022 till mars 2023, matas in i de energiekvationer (för bränslen, el och gas) som används av ECB:s experter för att prognosticera inflationen på kort sikt. De antagna maximala ökningarna av olje- och gaspriserna skulle höja den totala HIKP-inflationen med 0,2 procentenheter under sista kvartalet 2022 och med 1,0 procentenhet under första kvartalet 2023, jämfört med grundscenariot. De förväntade maximala minskningarna i olje- och gaspriserna skulle få en symmetrisk effekt och minska den totala inflationen med 0,2 procentenheter under det sista kvartalet 2022 och med 1,0 procentenhet under det första kvartalet 2023.

Diagram

Alternativa utvecklingsbanor för HIKP-inflationen på kort sikt

(årliga procentuella förändringar)

Sett till hela prognosperioden härleds alternativa utvecklingsbanor för energipriserna från implicita oljepriser, senaste prognosfel för gasterminer samt en konstant prisbana. Alternativa utvecklingsbanor på nedåt- och uppåtsidan beräknas från den 25:e och 75:e percentilen av den implicita neutrala täthetsfunktionen för oljepriset den 23 november 2022 (stoppdatum för de tekniska antagandena). Fördelningen visar en viss nedåtriktad skevhet. I avsaknad av liknande fördelningar för gaspriser, härleds alternativa utvecklingsbanor från den 25:e och 75:e percentilen av en fördelning som bygger på de senaste prognosfelen för gasterminer. Dessutom beaktas ett antagande om konstanta priser för både olje- och gaspriser.

Effekterna av dessa alternativa utvecklingsbanor bedöms med hjälp av en rad makroekonomiska modeller som Eurosystemets och ECB:s experter använder sig av i prognoserna. De genomsnittliga effekterna på BNP-tillväxt och inflation i dessa modeller framgår av tabellen nedan. Resultaten visar att de största avvikelserna uppåt från grundscenariot för HIKP-inflationen ses i mått på den 75:e percentilen för 2023–2025, vilket tyder på att HIKP-inflationen kan bli 0,5–0,6 procentenheter högre. Scenariot baserat på den konstanta utvecklingen och tyder på mindre effekter 2023–2024 men visar en liknande avvikelse uppåt för HIKP-inflationen 2025. I scenariot som baseras på den 25:e percentilen skulle HIKP-inflationen däremot bli 0,8–0,9 procentenheter lägre 2023–2024 och 0,6 procentenheter 2025. Effekterna på den reala BNP-tillväxten är -0,1 procentenhet både 2024 och 2025 för den 75:e percentilen och antagandet om konstanta priser, medan den 25:e percentilen skulle innebära att BNP-tillväxten blir 0,2 procentenheter högre 2024 och 0,1 procentenhet högre 2025.

Tabell

Effekter av alternativa energiprisbanor

Ruta 5
Prognoser av andra institut

Prognoser för euroområdet offentliggörs av olika institut, både av internationella organisationer och av den privata sektorn. Dessa prognoser är dock inte direkt jämförbara, varken med varandra eller med de makroekonomiska prognoserna av Eurosystemets experter eftersom de färdigställds vid olika tidpunkter. Dessutom används i dessa prognoser olika metoder för att beräkna antaganden om finanspolitiska, finansiella och externa variabler, inklusive oljepriser och priser på andra råvaror. Slutligen finns det skillnader mellan metoderna för beräkning av kalenderjusteringar för de olika prognoserna.

Tabell

Jämförelse mellan de senaste prognoserna för euroområdets reala BNP-tillväxt och HIKP-inflation

(årliga procentuella förändringar)

Eurosystemets prognoser i december 2022 ligger i den övre delen eller över andra prognoser för både BNP-tillväxten och inflationen under hela perioden. Eurosystemets prognoser för tillväxten ligger något över intervallet för andra prognoser för 2022 (eventuellt beroende på att de senaste upprevideringarna för årets tre första kvartal tagits med). För 2023 och 2025 ligger de inom intervallet, medan däremot Eurosystemets prognoser för 2024 är de högsta. Vad gäller inflationen ligger Eurosystemets prognoser för andra prognoser för 2022 och 2023 och i den övre eller högre delen av intervallet för 2024 och 2025.