Varifrån kommer vinster eller förluster för ECB och de andra centralbankerna i euroområdet?

Uppdaterad den 19 maj 2023 (först publicerad den 16 februari 2017)

Europeiska centralbanken är inte som andra banker. ECB upprättar årsredovisningar och redovisar vinster och förluster som vilken bank som helst, men med en stor skillnad: ECB:s uppdrag handlar inte om att göra vinst, utan om att hålla priserna stabila. Eventuella vinster eller förluster är bara sidoeffekter.

Detsamma gäller för de nationella centralbankerna i euroländerna (som tillsammans med ECB utgör Eurosystemet). Därmed inte sagt att vinster och förluster inte spelar någon roll för centralbankerna i Eurosystemet. Det har fortfarande stor betydelse om vi går med vinst eller förlust. Nedan förklarar vi varför – och var – vinster och förluster kan uppstå.

Vinster och förluster uttrycks med siffror som anger om intäkter och kostnader är i balans. Genom att titta på vad som kommer in och vad som går ut under ett år kan ECB upprätta en årsredovisning. Det är samma sak som när du gör din egen hushållsbudget eller när ett företag gör en uppställning för att förstå sin ekonomi. Om intäkterna är större än kostnaderna går ECB med vinst. Om kostnaderna är högre än intäkterna blir det förlust.

En centralbank har dock en annan typ av verksamhet än t.ex. ett bageri, som tjänar pengar på att sälja bröd och som har kostnader för mjöl eller elektricitet. Centralbanker agerar huvudsakligen genom banksystemet. 

Vad är en centralbank?

Varifrån får Eurosystemet sina intäkter?

Eurosedlarna i din plånbok är värda betydligt mer än vad det kostar att tillverka de fysiska sedlarna. Du får ut eurosedlar från vanliga banker, antingen på bankkontor eller i uttagsautomater. För att detta ska fungera måste bankerna ”köpa” sedlar från Eurosystemet i utbyte mot finansiella tillgångar. Dessa tillgångar utgör en intäktskälla för centralbankerna i Eurosystemet och experterna kallar detta ”seigniorage”.

Vad är seigniorage?

En annan form av centralbanksintäkter är den ränta som banker betalar när de lånar pengar av oss.

ECB och de nationella centralbankerna har också köpt stora finansiella tillgångar, t.ex. statsobligationer. Syftet med detta var att stötta ekonomin när räntorna var mycket låga eller till och med låg på noll. Målet var att förhindra alltför låg inflation under alltför lång tid. Tillgångsköpen kan vara en intäktskälla.

Slutligen har centralbanker reserver i utländsk valuta samt andra investeringar som också ger intäkter.

Vad har Eurosystemet för kostnader?

När vanliga banker har inlåning i Eurosystemet måste vi betala ränta till dem. För oss är detta alltså en kostnad. Dessa kostnader kan stiga, t.ex. när vi höjer räntorna som del av vår penningpolitik.

För att tygla den höga inflationen har vi på mycket kort tid kraftigt höjt räntorna. Detta har lett till stigande räntor på finansmarknaderna, vilket gör det dyrare att låna i hela ekonomin. Med högre räntor blir det mindre attraktivt att låna pengar och mer attraktivt att spara. Detta dämpar konsumtionen, kyler ner ekonomin och sänker inflationen – vilket är vad vi i slutändan vill uppnå. 

Vad är penningpolitik?

Som sidoeffekt har även den ränta som centralbankerna i Eurosystemet betalar för bankernas inlåning snabbt blivit betydligt högre. Men samtidigt har de intäkter de tjänar på de tillgångar som de innehar inte ökat på samma vis.

Det beror på att många av dessa tillgångar – särskilt statsobligationer – inte ger särskilt mycket ränta eftersom de köptes när räntorna var låga. De har dessutom ofta lång löptid. Om t.ex. centralbanker i Eurosystemet håller en statsobligation med tio års löptid kommer det att ta tio år innan hela obligationen betalas tillbaka.

När dessa obligationer köptes var detta ett riktigt steg att ta för att få tillbaka inflationen till vårt 2-procentsmål. Det berodde på att inflationen då var för låg. Genom att köpa tillgångarna till de priser som då gällde bidrog vi till lägre räntor på finansmarknaderna. 

Hur fungerar ECB:s program för köp av tillgångar (APP)?

Men i och med detta fördes också riskerna kopplade till kommande ränteändringar över från de finansiella marknaderna till centralbanken.

I nuläget håller denna risk på att bli verklighet i och med att centralbanker världen över höjer räntorna för att bekämpa inflationen. För Eurosystemets del innebär det att kostnaderna ökar snabbare än intäkterna. Det innebär att vinsterna går ner och till och med kan vändas till förlust.

Vad händer om Eurosystemet går med förlust? 

Om vi redovisar en förlust kan vi försöka täcka detta genom att först ta av vinsterna från tidigare år. ECB och andra centralbanker i euroområdet har under flera år gjort stora vinster – cirka 300 miljarder euro mellan 2012 och 2021.

Dessa vinster var till stor del ett resultat av den penningpolitik som fördes under dessa år. Vi hade köpt på oss mycket tillgångar och räntan var negativ, vilket innebar att bankerna faktiskt fick betala för att ha insättningar hos oss.

Av försiktighetsskäl har vi använt en del av dessa vinster för att bygga upp finansiella buffertar, t.ex. allmänna avsättningar och reserver. Vissa finansiella buffertar genereras dessutom när vi regelbundet omvärderar vissa av våra tillgångar. Dessa buffertar kan nu användas.

Om ECB:s generella riskavsättningar inte skulle ha tillräckligt dämpande effekt, kan de nationella centralbankerna i euroområdet täcka den återstående förlusten med egna intäkter från penningpolitiska transaktioner. Alternativt skulle förlusten kunna bokföras i ECB:s årsbokslut och avräknas mot eventuella framtida intäkter.

Läs mer om förfaranden för vinst- och förlustdelning i Occasional Paper.

Spelar det någon roll om ECB går med förlust?

Det är viktigt att komma ihåg att centralbanker inte är som vanliga företag. De kan förlora pengar och ändå fungera effektivt. Principen om finansiellt oberoende innebär dock att de nationella centralbankerna bör vara tillräckligt kapitaliserade.

Vi räknar med att förlusterna med tiden kommer att minska, eftersom centralbankerna i Eurosystemet också får större intäkter på sina obligationer och andra tillgångar samt på lån som beviljas till vanliga banker.

När nu räntorna åter är tillbaka på positivt territorium bör det i förlängningen innebära att Eurosystemet gör vinst igen på medellång sikt